- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
902

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade kommit fram till tröskeln till
matsalen, då hon hejdade sig. Det var
några, som talade inne i biblioteket.
Hvem var det? Var det Tyra? Hvad
hade hon där att göra? Och hvem var
det, hon talade med?

Några ögonblick stod hon alldeles
orörlig med brickan. Det låg ttt spändt
uttryck i det regelbundna ansiktet. Det
var väldigt hvad Tyra pratade på.
Hvad katten kunde det vara? Hon blef
långsamt mycket rödblommig och gick
raskt genom dörren och placerade
brickan på en stol för att tyst gå ut
igen i korridoren. För det här var
be-stämdt någonting.

"God morgon, Lydia," sade i
detsamma fru Martha i salongsdörren.
Lydia gjorde en grimas mot
matsalsdörren och vände sig om.

"God morgon, hennes nåd." Hon
neg.

Fru Marthas ansikte var ovanligt
bekymradt. Hon ställde sig vid
fönstret närmast skänken för att titta ut
öfver parken. Hon knäppte ideligen
händerna och skilde dem åt igen.
Lydia sneglade då och då på hennes
rygg. De klara blåa ögonen voro
ovanligt uttrycksfulla.

"Att det redan är frukostdags?"
Fru Martha vände sig om. Hon såg
på bordet men utan att se.

"Snälla hennes nåd, klockan är
öfver half tio," sade Lydia mjukt. Hon
satte med en nästan elegant rörelse det
kladdiga saltkaret öfver en kaffefläck
på duken. "Jag begriper inte, hvarför
allting har blifvit så sent i dag. Men
vi ha haft ganska mycket att göra där

nere, så det är väl det —" Hon tog
brickan för att segla ut igen.

Men var det inte som sjutton? Hon
hade inte väl kommit ut i korridoren,
förrän fröken Möller kom ut från sitt
rum innanför handkammaren. Hon
neg om igen, men litet mindre
vördsamt än för fru Martha och försvann
med en grimas bakom ryggen på Magda
nedför kökstrappan. Hon hade en
otreflig öfvertygelse, att hon hade gått
miste om någonting, som kanhända
hade varit väldigt bra att veta. Och
det hade hon.

Alfhild hade först suttit i lugn och
ro vid masurbjörkbordet och hört på
Tyra, som under Qtt par minuter
verkligen gjort hvad Lydia kallade "prata
på". Hennes blåa ögon hade uttryckt
en växande förundran, och plötsligt
hade hon impulsivt rest sig upp. Hon
höll sig med bägge händerna i
bords-skifvan och böjde sig fram öfver den.
Den vanligen lätt skära hyn var nästan
karmosinfärgad.

"Hvad i Guds frid menar Tyra?"
sade hon påfallande skarpt,

"Jag menar precis hvad jag säger,"
sade Tyra lugnt. "När de ha varit
för lata att gå ned till lillkällan, ha de
gifvit fröknarna vatten från dammen.
Och beviset har jag här i förklädet.
Det är inte underligt, om det har gått
åt så mycket karaffiner. De ha
naturligtvis inte idits hålla i dem. Och inte
ha de idits fiska upp dem." Hon höll
ut snibbarna af sitt randiga
bomullsförkläde. Hon hade någonting knöligt
och skrymmande i det, som aftecknade
sig genom tyget. Man skulle kunnat tro,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:04:14 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonnierma/1913/0910.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free