Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Direktör Groths ångest. Av Henning Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var dagen före avresan. Denna
sista kväll och natt ville han tillbringa
i land som han gjort innan han träffat
Marita. Det stod en hel liten våning i
ett marmorsvalt hotell för hans
räkning, med egen terrass och egna
altaner. Här sköto palmerna upp mellan
rosengirlander som raketbågar, och
nedanför, där strandsvallet brusade,
växte manshög kaktus i de mest
fantastiska former. Det var natt och
endast längst in i ett litet doftande rum
brann en mässingslampa, vars tre
vekar buro små röda och rykande lågor.
Då —
Stora svettpärlor sipprade fram på
Groths panna och han rosslade som i
dödssömn.
Då hade Marita viskande anförtrott
honom att hon var gift — det vill säga
icke riktigt, icke lagligt, icke med den
heliga kyrkans ceremoni, men bunden
med ed, en förfärlig familje- och
blodsed, som betydde blankt stål och blod
och död för dem bägge om Antonio
fick veta något. Han var vild och stark
och hon hade älskat och fruktat hans
styrka och vildhet, hans slag och hans
kyssar, hans musklers hårdhet i de
ljuvaste famntagen. Han var gym-
nast, han reste med en cirkus, han
gick på händerna som andra gå på sina
fötter och han kunde flyga från trapets
till trapets och slå volter på en ilande
osadlad häst. Men han kunde också
annat, Antonio, han arbetade icke
alltid ... Han gjorde saker som ingen
vågade viska om, ty det kunde vara
livsfarligt för viskaren! Han tillhörde
hemliga sällskap och han var en mä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
