- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
926

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Direktör Groths ångest. Av Henning Berger. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett krematorium. Förmodligen var
han redan död, det vita töcknet bredde
sig som en vinterdimma över en öde
kyrkogård där snön föll på låga kullar.
Nu kommo två karlar fram ur
dim-gardinen och den ena var rödhårig —
det var Antonio.

Groth ville skrika, men det blev
bara ett svagt pip ur det rosslande
bröstet.

"Nu skall jag begravas," tänkte
han, "en tar mig i huvudet och en i
fötterna och så slänga de ned mig i
ett hål..."

Det var verkligen en rektangel som
gapade ett stycke bort på den isblå
marken. Och låg han icke redan i en
fyrkantig svart kub, klädd i svart och
vitt? Från rymden föll kallt vitt ljus
och där kommo männen mitt i ett
fläktande drag, vilket svepte in som en vind
från frusna vidder och fingo vita slöjor
att bölja i luften likt liksvepningar. Ja,
han kände dem — det var den oäkta
sonen och italienaren, från vilken han
rövat Marita och nu visste han att det
ej gavs någon pardon. Han hade ofta,
alltför ofta, sett dem förut i sina
ångestdrömmar, men aldrig så tydligt,
så länge och så efterhängset som i
natt. Denna gång var säkert den sista.

De gjorde sig ingen brådska.
Antonio slog sig till och med ned på en
stol under det att sjömannen blev
stående. — Om jag skulle försöka att
underhandla? föll det Groth in.

"Jag skall ge er vardera en
förmögenhet!" framstötte han.

Argentina-Frans gjorde en rörelse
som kunde betyda ett överraskat
medgivande, men Antonio skakade på
huvudet och hånlog.

"Vi skola ha både dina pengar och
liv," tycktes detta leende innebära.

"Nåd," rosslade bankiren, "det är
fader mord I"

"Fadermord! När var du en far?
Och mord — det är icke mord, jo,

självmord möjligen. Du har förgiftat
dig i över tjugu år och nu kommer
det."

Direktör Groth framstötte ett
kvidande.

"Nu kommer det!" skreko båda
gengångarna på en gång och störtade
på honom. En grep honom bakifrån
i nacken, den andra — det var
Antonio — klämde samman hans strupe
och bägge tjöto som ulvar. Det var ett
hest, förfärligt tjut, omänskligt och
onaturligt, au, au, au, lät det och med
en yttersta ansträngning lyckades
Groth slita sig lös ur det sista starka
adalinpillrets narkos. Han famlade
med händerna i luften, hickande efter
andan och hörde ännu det hemska
tjutet. Så såg han ljusen brinna —
de åtta 32-220 A. E.
G.-metalltråds-lamporna — över sitt huvud och
förstod att det var han själv som
fortfarande skrek. Han tystnade och satte
sig upp i den stora fyrkantsstolen,
bligande oförstående bortåt
axminster-mattan. — Vad var det för en fyrkant,
som låg där? Jaså — aftontidningen.
Och där stod sängen orörd. Gud ske
lov, det ljusnade bakom gardinerna,
var det ett hål i rutan? Nej,
naturligtvis inte. Han frös. Huttrande slet
han av kläderna och lät dem falla hur
som helst på golvet, släckte alla
ledningar och kröp i säng. Nu kom
äntligen efterverkningen, sömnen utan
drömmar. Om två timmar skulle han
väckas, men det var nog. Bara sova,
sova, sova . ..

Och han sov till dess en
Zimmer-mädchen väckte honom och
förklarade att nu var tiden inne för
passagerare till 9,15-tåget. Erstes Fruhstuck
stod redan på bordet, han kände
kaffedoft och honungslukt, han åt ett par
av de läckra gifflarna med osaltat
smör och ringde på räkningen. Efter
duschen gick han in i frisersalongen,
fick en champonering och massage

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0934.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free