Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Strövtåg på havets botten. Av Ax. Lindblad. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storm dök ned mellan fartygen i
perserkonungen Xerxes stora flotta
och avskar ankartågen på flera av
dem, vilka därigenom vinddrevos och
förliste.
Under dessa antikens dagar
utfördes naturligen dykningarna utan
någon som helst dykaredräkt, samma
primitiva metod med andra ord som
ännu i dag begagnas av pärlfiskare på
Ceylon och svampfiskare i
Medelhavet. Den tid som en dylik, oskyddad
dykare kan tillbringa under
vattenytan är givetvis mycket begränsad
och uppgår på sin höjd till ett par
minuter. De flesta av dessa nakna
dykare ingnida kroppen med olja,
stoppa oljedränkt bomull i öronen och
en särskild preparerad svamp i
munnen.
Redan under romartiden spårar
man ett första försök till en slags
dykareapparat — om ock av enkel
beskaffenhet. Det påstås att uppfinnaren
tagit sin idé från elefanterna, vilka
han varit i tillfälle att iakttaga i
vattnet. Dessa djur lära nämligen, när de
simma, sträcka snabeln ovan
vattenytan för att på så vis få luft, enär de
på grund av sin stora tyngd ligga
nästan alldeles under vattenytan.
Uppfinningen bestod av en tätt tillslutande
hjälm, från vilken ett rör av läder
ledde upp till vattenytan.
2. Lethbridges dykareutrustning
av år 1715.
1. Dykareutrustning
från 1670-talet.
3. Moderna dykaredräkter.
Fig. 1 visar en senare
konstruktion, vilken talar för sig själv. Den
föreskriver sig från slutet av
1670-talet. En senare typ visas i figur 2.
Den uppfanns av en engelsman vid
namn Lethbridge år 1715 och bestod
av en vattentät låda, i vilken dykaren
kröp in med fötterna först och med
armarna fria och rörliga utanför. I
botten fanns ett glasfönster i
jämnhöjd med dykarens ansikte.
I och med teknikens framsteg
full-ständigades efter hand den ena
detaljen efter den andra, till dess man
småningom nådde fram till våra dagars
i alla avseenden förstklassiga
dykareutrustningar, av vilka man f. n. skiljer
på tre olika, den engelska, den
amerikanska och den franska.
Själva dräkten är för alla tre
typerna ungefär densamma. Den består
av en i ett enda stycke tillverkad dräkt
av dubbel, preparerad väv med
kautschukmellanlägg och försedd med
krage och vattentätt åtsittande man-;
schetter av vulkaniserat gummi (fig.
3). Till kostymen hör vidare en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
