Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Strövtåg på havets botten. Av Ax. Lindblad. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tent kopparhjälm med tre till fyra
glasfönster och ventiler för luftens till—
och avlopp, över rygg och bröst
hängas blytyngder. Även skorna
förses med sulor av bly. Till
utrustningen hör numer en elektrisk
under-vattenslampa samt en högljudande
telefon. Från hjälmen leda luftslangar
upp till vattenytan och vidare till
luftpumpen å det fartyg, från vilket
dykaren gått ned (se figur 5).
Den amerikanska dykaredräkten
saknar de sistnämnda slangarna. I
stället bär dykaren på ryggen en
reser-voir (se figur 4), innehållande tre
timmars luftförråd och under armarna två
kautschukbojar, som, när dykaren vill
upp till vattenytan, kunna fyllas med
luft från reservoaren. Den franska
typen åter är i stort sett närmast lik
den engelska.
Sedan vi nu i stora drag
redogjort för dykarens klädedräkt,
uppställer sig ett annat praktiskt spörsmål
nämligen: Vilket är det största djup,
till vilket den modernt utrustade
dykaren kan nedtränga? Efter vad man
vet torde 64 m. hittills ha varit
maximum för orädda dykare, men de hava
efteråt alla förklarat, att
sedan de passerat ett
djup av ett par och fyrtio
meter hava de känt sig
som förlorade i det
grå-blå och fruktansvärda
mörker, som här nere
råder och som gör icke
blott varje arbete utan
även alla iakttagelser
omöjliga.
För att i detalj
undersöka alla hithörande
förhållanden lät engelska
amiralitetet år 1905
tillsätta en särskild
kommission, och denna kom
i sitt officiella utlåtande
till följande resultat:
5. Nedstigningen.
Redan på omkr. 27 meters djup
börjar en dykare känna svårighet att
andas, beroende på befintligheten i
hjälmen av den kolsyra, som alstras
under andningsprocessen. Han kan
visserligen genom ventilen avlägsna
denna, men förblir dock alltjämnt i en
atmosfär, som hotar honom med
långsam kvävning. Redan på 36 m. är
arbetet av denna anledning ganska
riskabelt. Av största vikt är att
dykaren erhåller en luftmängd, svarande
mot det vattentryck, i vilket han för
ögonblicket vistas. I eller nära
vattenytan behöver en dykare 42 liter luft i
minuten, på 10 m. djup måste han ha
85 liter, på 30 m. 170 liter, på 50 m.
250 liter o. s. v. — En dykare som
är i arbete på dessa större djup i
denna starkt komprimerade luft måste
vid uppstigandet iakttaga stor
försiktighet, då en för hastig övergång till
det ordinära, atmosfäriska trycket lätt
kan medföra farliga organiska
rubbningar såsom blindhet, dövhet,
förlamning m. m.
En av de största faror, för vilka
en dykare är utsatt, erbjuder
luftslangen, som lätt kan bli pressad mot
4. Dykaredräkt.
(Amerikansk modell.)
60. — 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
