Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den misslyckade hungerstrejken. Av Otto Witt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvarligt låsts bakom dem. "Något
som gäller er personligen eller ert
ansvarsfulla yrke som överste polischef ?"
"Det senare," svarade mr Hassley.
Detektiven, som förvånades över
ett privat besök av en man, som stod
högt över honom i så att säga samma
fack och som endast behövde låta kalla
honom till sig, hade så när låtit
undfalla sig en fråga om varav detta kunde
komma sig, då polischefen själv sade:
"Ni undrar på att jag kommer till
er i stället för att sända bud efter er,
mr Brunius."
"Ja, mr Hassley."
"Svaret är förbluffande enkelt. Jag
har tagit mig en promenad. Jag har ett
problem i tankarna och då måste jag
gå, bara gå. Nåväl jag går framåt
Gannon street. Plötsligt dyker en idé
upp och jag utför den."
"Nå — ?"
"Vet ni vilken idé jag fick?"
"Nej —"
"Helt enkelt den: Nu går jag gatan
vidare fram och uppsöker en av våra
detektiver — här bo ju icke mindre
än tre förutom er."
"Ja. Wlson, Smith och
Salling-worth —"
"Av en tillfällighet kom jag först
till ert nummer — det var en ren
händelse, ser ni, och nu skall ni få höra."
Mr Brunius’ fåfänga sjönk betydligt
när han upptäckte att
polischefens’besök berodde på en ren slump.
Han bugade sig och intog en ledig
ställning, en lätt tillbakalutad,
nonchalant ställning vid spiselgesimsen och
mr Hassley började:
"De växa oss över huvudet."
"Ja," svarade mr Brunius, "ja,
sannerligen."
"Något måste göras?"
"Alldeles enig, mr Hassley, absolut
enig."
"Det går på tok med hela
samhället om de få fara fram på detta sätt."
"Ja, det är alldeles
samhällsupplösande."
"Ja, där ser ni. Men huru?"
"Ja, huru, mr Hassley."
Det försvann mer och mer av mr
Brunius’ ledighet i ställningen. Han
hade kört sig ordentligt fast. Hans
chef tycktes nämligen i distraktion
hava glömt att inledningsvis nämna om
vad eller vilka han talade. Och nu var
det försent att fråga — mr Brunius
hade hållit med för länge —
"Ja, säg det — har ni någon idé?
Jag är alldeles utan," fortsatte mr
Hassley.
"Nej, inte jag heller, frågan är
verkligen något av det kvistigaste som
kan tänkas," svarade den olycklige
detektiven.
"Ja," fortfor chefen, "detta var i
få ord vad jag ville fråga er om. Jag
tänkte ni möjligen hade ett uppslag
— en idé."
"Verkligen inte — alldeles inte, mr
Hassley —"
"Det är det svåra, att tidningarna
inte ger oss spelrum nog, ser ni —"
"Ja, ja, pressens makt —"
"Så fort man vill försöka en
tvångsåtgärd skrikes det högt i
"humanitetens" intresse. De hava pengar
bakom, se det är det förbistrade."
Mr Brunius begrep icke ett ord av
alltsammans. Bara inte polischefen nu
lämnade honom utan att med en
antydning ––––
"Mr Brunius — ni har löst många
svåra gåtor för oss — jag vet det —
lös nu denna —"
"Jag skall göra mitt bästa, mr
Hassley — mitt bästa —"
"Gott — jag litar på det. I morgon
kan ni lämna mig besked — alltid
måtte ni väl hava något förslag. Det
måste göras fort — omärkligt —
genialt, begriper ni. Och med insikt i det
tekniska —"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
