Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Yngsta fröken. Av Hugo Falk. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stämningen i den Tempelfeltska
familjekretsen var tryckt. Fröken Ebba
måste nödvändigt ha en ny
sidenklänning till balen hos borgmästarens och
Julia svor — figurligt talat — på att
hon inte kunde visa sig bland folk i
sina gamla skor. Hellre satt hon
hemma — hu, hu! — än gjorde sig till ett
åtlöje. Varför kunde inte hon få, när
alla andra fingo! Se på flickorna
Strömberg och flickorna Brunnström!
Å — söta mamma!
Mamma Tempelfelt såg rådlöst
från den ena till den andra och sänkte
därefter sina modlösa ögon ned på
skorna, som lågo i hennes sköte. Ja,
kära barn, inte voro de fullt fräscha
— visst inte — men ändå, älskling
— skulle det inte kunna repareras med
såpa och vatten och — och litet
bensin?
Detta sista blev droppen,1 som kom
tårekällan att välla över sina bräddar,
och med av snyftningar bruten röst
frågade fröken Julia ut i rummet, utan
att hänvända sig till någon särskild
individ — om det inte vore så gott att
hon övade sig i att säga "töff, töff",
så att illusionen av automobil bleve
fullständig.
"Nå, än chaufför då," frågade
syster Ebba älskvärt.
"Det får jag vara utan. Ingen
människa i världen" — med stark tonvikt
på detta konglomerat av kontinent och
hav — "ingen människa i världen vill
föra mig i de där skorna."
"Tror du, att en på en taxameter
skulle säga nej, om du lovade honom
hederliga drickspengar," insköt åter
syster Ebba.
"Tyst nu, välsignade barn, och låt
mig fundera."
Detta var formen för den
allvarligaste tillrättavisning, som
änkeöver-stinnan Marie Louise Tempelfelt
vågade giva sina fagra men särdeles
uppstudsiga döttrar, och naturligtvis
avstannade inte grälet och pladdret för
en enda enstaka minut efter denna
moderliga vädjan, varför fru
överstin-nan fick fundera bäst hon gitte vid
ackompanjemanget av tre stycken rätt
gälla och rätt retade sopraner.
Innan jag vidare konstfullt
sammanflätar intrigens trådar för den med
skäl förvånade läsaren, vill jag göra
den förödmjukande bekännelsen, att
Marie* Louise Tempelfelt i själva ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
