Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Yngsta fröken. Av Hugo Falk. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överstinnan skar upp kuvertet
medelst ett fintligt användande av en
hårnål och bemärkte dess innehåll,
som det heter. Och så suckade hon.
"Det var, som jag trodde," sade
hon.
"Det är klart," svarade Ebba och
provade ett ljusblått band i sitt burriga
hår framför spegeln.
"Hans sista har flyttat nu igen."
"Naturligtvis," medgav Julia och
granskade fållen på den smädade
sidenklänningen. "Vem skulle stanna
i ett sådant hus?"
"Han ber mig skicka en av er till
Ulvsjö."
"Och ingen kommer. Bed honom
annonsera: En butter ungkarl med
obehagliga vanor, gräsligt lynne och
ett. förskräckligt språk önskar en
liknande husföreståndarinna."
Det var Karin, som på detta
släktkära sätt ville hjälpa morbror Emanuel
ur hans ensamhet
"Naturligtvis måste en av er resa.
Han är vår enda släkting att tala om,
och jag är skyldig honom mycken
tack."
"Sexhundra kronor om året, och för
den summan begär han offret av tre
undersköna och ädelborna jungfrur —
nej, vet du mamma ..."
"Kära Ebba — du talar om din
egen morbror, som om han brukade
äta flickor som den där Ulysses i
labyrinten."
"Minotaurus, dyra moder," rättade
Julia lärorikt.
"Ulysses eller Minotaurus kvittar
mig lika," ropade den utpinade
modern. "En av er reser och därmed
punkt. Vem kvittar mig också lika,"
och hon rafsade tillsammans broderi
och nål och fingerborg och rasslade ur
rummet på ett sätt, som inte kunde
missförstås.
Om meningsutbytet mellan
flickorna ej precis urartade till hand-
gemäng, var det dock av den art, som
tidningarna i fråga om utländska
riksdagar bruka kalla "stormigt". Och då
det tog slut, hade med två röster mot
hennes egen blivit bestämt, att den
yngsta fröken Tempelfelt skulle offras
på familjeekonomiens altare och för
detta ändamål ofördröjligen avresa till
Ulvsjö.
I all sin bedrövelse hämtade dock
nämnda offerdjur en viss tröst av den
postväxel, som var bilagd
hämtningsdokumentet, ty oaktat de tvenne
systrarna pockade på sin del av rovet,
lyckades hon bärga det för egen del,
vilket förskaffade henne en härlig
klänning, skor av övernaturlig
litenhet på svindlande klackar och, kronan
på verket, en ohygglig hatt, som var
förtjusande med sin rabatt av utslagna
rosor och knoppiga, rosenbarn kring
kanten. Och så reste fröken Karin
Tempelfelt med den förklaringen, att
vore han inte hygglig, så stannade hon
inte en timme hos Georges Jacques
Danton, med vilket namn familjen
Tempelfelts yngre medlemmar
betecknade morbror Emanuel, såsom en
antydan om hans ungdoms utsvävningar
och hans ålderdoms blodtörst.
Ulvsjö, kammarherre Emanuel
Rid-derskiölds egendom, bar annars prägeln
av den ljuvligaste ro och frid, och allra
minst skulle man kunna tänka sig, att
en själsfrände till Georges Jacques
Danton, franska revolutionens
grymmaste tiger, hade sitt hem bakom
denna snidade gammaldags ekport och
dessa fredliga, nedfällda markiser.
Yngsta fröken Tempelfelt gjorde också
denna reflexion, då morbror Emanuels
granna kusk drog in tömmarna framför
verandan, och dörren slogs upp av en
kokett betjänt i silver och blått med
den Ridderskiöldska heraldiska
enhörningen på knapparna, vilken herre förde
henne in i den ofantliga förstugan med
väggarna betäckta av hjortkronor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
