Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Yngsta fröken. Av Hugo Falk. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenhändigt luva fru Levin,
hushållerskan, till följd av nämnda kräms
vederstyggliga beskaffenhet.
Karin kastade en skygg blick på
betjänten för att utröna, huru han
upptog den förskräckliga hotelsen, men
denne väluppfostrade unge man bjöd
omkring päron och ananas med ett
ansikte, så stelt och orörligt, som om
det varit utskuret i trä och utgjort
knoppen till en käpp — om den
mänskliga fantasien nämligen kan föreställa
sig en dylik käppknopp med finnar i
hårfästet och skäligen glåmiga ögon.
Denna kalla likgiltighet för den
stundande vreden kom Karin ätt
fundersamt fixera sin morbrors framstående
näsa, medan hon knäckte sina
valnötter, och så småningom rann den
misstanken upp i hennes hjärna, att
det kanske, när allt kom omkring, inte
var så farligt med Dantons grymhet.
Kanske låg den mera på läpparna än
i hjärtat — en närmare analys i den
riktningen kunde i alla händelser inte
skada.
Nötknäpparnes och fruktknivarnes
skrammel ackompanjerades ytterligare
av en serie effektfulla rytanden från
den käre gamle, kulminerande i den
anmärkningen till betjänten, att han
vore en "vänsterstövel" —
kammarherrens konservativa åsikter voro
tydligen, att en sådan var så att säga den
sämsta av paret. Efter denna slutspurt
avblåstes middagen och man förfogade
sig till verandan och kaffet.
Middagens vokala utsvävningar
tycktes hava en smula mattat värden,
och Karin satt tyst, försänkt i tankar,
då hon väcktes av den älskvärda
stämman :
"Vad är det med dig? Varför tiger
du som en persisk mumie?"
"Egyptisk," föreslog Karin
saktmodigt.
"Murr," svarade morbror
Emanuel. "Jag fordrar, att min systerdotter
är hövlig, och att hon har mål i
munnen."
"En högst naturlig och berättigad
fordran," medgav Karin och böjde
bifallande på huvudet. "Jag tänkte på
något annat. Jag ber morbror om
ursäkt, men vid vilken tid tänker
morbror luva fru Levin?"
"Va?"
"Jo — luva fru Levin?"
"Luva?"
"Ja visst. Morbror bestämde sig
under middagen för att luva henne,
därför att smultronkrämen inte var
tillräckligt frusen. Jag brinner av
otålighet. När skall det ske?"
"Ske?"
Kammarherren bligade med
oför-tydbart raseri på sin frågvisa
systerdotter.
"Ja. Jag menar, när skall morbror
utdela ägan?"
"Vad tusen har du med det att
göra?
"Bara det, att jag inte för något
pris vill gå miste om skådespelet.
Älskade morbror — nog får jag se
på," och hon sprang upp, slog armarna
om den tunna och rynkiga fågelhalsen
och lutade sin fina, svala kind mot hans
hårda och skrumpna.
Gubben sköt henne — kanske en
smula långsamt — ifrån sig med bägge
händerna.
"Man måste ingiva respekt hos
tjänstefolket," sade han, litet på sidan
om ämnet.
"Naturligtvis. Det är enda sättet
att få trevnad och ro i huset. Och
ingen kan högre än jag gilla morbrors
beslut i fråga om fru Levin. Luva
henne duktigt. Det skall lära henne att
frysa sina krämer en annan gång."
Kammarherren tittade under lugg
på den unga dam, som i ett dylikt
egendomligt ämne visade en sådan
överraskande entusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
