Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVELERNA PÅ GÅRDA.
AF ULRIK UHLAND.
TJUGOTREDJE KAPITLET.
"Och hvad skall ni göra hela dagen,
när ni har sålt potatisen?" frågade
Fritz. De hade nyss kommit i land på
Mälaretorgets kaj. Han talade ovanligt
högljudt, därför att omgifningen bestod
af minst femton månglerskor, hvilka
alla föreföllo att afhandla sina
angelägenheter genom ropare.
"Jaså, fröken har potatis?" sade
en intresserad röst. Ett ansikte, som
såg ut som en stekt rofva, sköt med
ens in mellan hans axel och Jennys
ansikte.
"Inte nu, men om fem minuter,"
sade Jenny lugnt. Hon vände sig mot
Fritz.
"Jag tänker gå och titta i
bodfönster."
"Hela dagen?"
Hon nickade.
"Det var gräsligt. Orkar ni
verkligen det?"
"Orkar? Det är väl det roligaste,
som finns." Hon räckte fram handen.
"Men nu måste jag säga adjö."
Det ryckte litet kring Fritz vänstra
mungipa.
"Hör nu, fröken Mark, skulle jag
inte kunna få gå med?"
Hon såg på honom förvånad.
"Och titta i fönsterna?"
"Ja, jag har inte ett dugg att göra
hela dagen, bara att gå ett ärende åt
tant Alfhild —" Han rodnade. "Skulle
(Forts. o. slut fr. föreg. häfte.)
vi inte kunna slå oss ihop? Tänk att
gå och trafva hela dagen ensam — i
den här värmen — i den här staden?"
Jenny utbytte en liten nickning med
den stekta rofvan.
"Det var förskräckligt, hvad ni
stockholmare äro blaserade. Jo gärna,
förstås, om ni vill. Vi kunna ju
träffas utanför Nationalmuseum klockan
tre." Hon talade brådskande, ty
hennes nyfunna väninna såg tydligt orolig
ut.
"Klockan tre?" Fritz’ snörflande
röst lät litet snopen. "Men det är väl
bra sent?"
De ljusblåa ögonen sågo en smula
stadigt på honom.
"Ja, men jag vill gå på
Nationalmuseum, och jag vill verkligen titta i
fönster. Och ni vill ingendera delen,
det vet jag."
"Jo, det vill jag visst, det. Jag är
förfärligt intresserad af
Nationalmuseum. Och bodfönster har jag
ingenting emot."
"Bara ni slipper stå och titta i dem,
ja." Hon talade snabbt. "Nå, så säga
vi klockan tolf utanför riksdagshuset.
Passar det?"
"Utmärkt. Men glöm inte bort
det."
"Glöm det inte själf —" Hon
försvann mellan två tjocka femininer, hack
i häl följd af sin spekulant.
Fritz gick långsamt under
järnvägsbron fram emot Munkbron. Hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
