Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såg på Alfhild, men sade
ingenting.
Fru Möller lyfte sin hand, som var
beprydd med ovanligt många ringar,
och borrade den med kraft ned i den
ömtåligaste brokadkudden.
"Och hvad ge vi dem för det? Det
är minsann inte mycket."
"Nej, det är synd att säga," sade
Alfhild. Hennes ögon blixtrade till.
"Om man tänker på, hvad de
egentligen ha förtjänat, så —"
Hon afbröts af, att dörren till
matsalen gick upp. Det var fru Martha,
som kom in. Alla tre damerna funno
sig föranlåtna att se på henne. Det
frapperade dem alla tre, att hon hade
ett nytt uttryck i ögonen. Hon hade
också en ovanligt liflig färg.
"Kan ni tänka er —" utbrast hon
med eftertryck.
"Hvad är det, kära Martha?"
frågade Elise en smula af mätt. Fru
Möllers sätt hade verkligen irriterat henne,
och här kom nu Martha absolut
inrusande. Hon såg kyligt på henne.
"Är det någonting underligt?"
frågade Alfhild makligt.
Fru Martha såg från den ena till
den andra, till sist stannade hennes
blick på fru Möller. Men den var inte
beslöjad.
"Det skall jag säga dig, Helen,
kom aldrig mer till mig med dina
dumma idéer. Det är fullkomligt
hårresande —"
Fru Möller satte sig spikrak upp i
soffan.
"Hvad menar Martha?" sade
Elise.
"Hvad jag menar? Jo, det skall
jag tala om." Fru Martha gjorde en
gest utåt med bägge händerna. "Här
kommer Fritz, och vet ni, hvem han
kommer ifrån?"
"Nej," sade Alfhild, när de andra
damerna tego.
"Han kommer från Tyra. Och vet
ni, hvad han säger? Jo, att Tyra
känner på sig, att hon måste stanna här i
vinter och uppfostra jungfrurna. Ha
ni hört någonting så fullkomligt
fånigt?" Hon föll ned på stolen.
"Det var egendomligt. Hur kan
hon säga det?" sade Elise.
"Ja, det vill jag också fråga. En
människa, som har varit i min familj
i fyrtio år, och som jag absolut inte
kan vara utan, kommer med ens och
säger, att hon känner på sig, att hon
måste vara här —"
"Ja, det var ytterst besynnerligt,"
sade Elise uppriktigt.
"Men kära Martha, kanske att hon
verkligen känner det på sig?" sade
Alfhild.
Fru Martha gaf henne en
egendomlig blick. Linjerna kring hennes mun
drogos skarpt nedåt.
"Tyra känner ingenting alls." Det
lät, som om frågan klippts af med en
sax.
"Hur kan du veta det?"
"För att jag har en absolut tydlig
förnimmelse af den saken." Fru
Marthas ögon voro stora och
blixtrande.
"Men söta Martha, Tyra kan ju ha
en alldeles motsatt förnimmelse —"
"Ä!" kom det ytterst kort och
tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
