- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
22

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Klaveret. Av Hanna Söderlund-Hammar. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sova en enda natt — andra, att det var
pojkarna dina som gjorde henne så ont
att hon ständigt måste vaka — att du
lärt dem all illfundighet. Men det var
väl inte det, för hon satt ju inte och
grät, folk som gått förbi hade sett att
hon arbetade. Ena gången var det en
skjorta hon sydde på, andra gången
stickade hon på en strumpa. Du kunde
väl inte befallt henne till det, ty det
märktes hon var rädd att nån skulle
få se henne, ett hemligt arbete var
det säkert. Men nu ska jag gå. Vill
du ge mig skriftligt på klaveret.

— Skriftligt? Tror du jag tänker
taga igen?

— Det är bra i alla fall att ha.
Karl-August tog fram penna och

bläck och satte sig att skriva. Den
mörke stod bredvid och dikterade.

— Jo, sade han och tog papperet,
nu är det bra. Tack ska du ha. När
det behövs ska jag ge dig en återskänk.

Han stod kvar ett ögonblick vid
dörren med handen på låset.

— Vet du om hon hade någon
hjärtans kär från ungdomen, så det var åt
honom hon arbetade?

Karl-Augusts näve ven tätt förbi den
andres ögon så att denne blinkade till.

— Ja, för inte var väl du hennes
hjärtanskär heller. — Den lille mörke
mannen var i nästa minut utkastad och
Karl-August rusade som en galning
uppför en smal, gänglig trappa och
kom in på ett litet dammigt rum med
skräpiga möbler. I ett par ryck drog
han ut ett par byrålådor och tömde
innehållet på golvet,’ sedan gav han
sig till att stampa därpå, hårt, hårt, så
det trasades under fötterna och djupa
märken borrades av broddarna i hälen.
Till slut sparkade han alltsamman i en
hög och kastade sig ned på golvet med
alla skjortor och strumpor till
huvudgärd. Där låg han sedan och
halv-vrålade.

Han tyckte det var som han sålt

någonting, sålt eller slängt bort och att
det sålda hade ett värde som alla andra
kunde uppskatta — endast han själv
var oduglig därtill och att det var åt
detta den lille mörke mannen
skrattade — så som han alla åren gjort.
Han tyckte också att skrattet spred sig,
från man till man, runt omkring, att
det blev en hel mur med skrattande
människor omkring honom. Han steg
upp igen, började en vandring i det
dammiga lilla rummet.

Hade hustrun varit honom otrogen
— hade hon det trots den andres
försäkringar? Ja, då hade han ingenting
att ångra — då voro alla hans
handlingar rättfärdiga.

Han böjde sig ned, plockade upp
vart och ett plagg och lade det tillbaka
i byrån.

Men varför, tänkte han, om det var
den andre, varför arbetade hon då icke
åt honom? Varför skänkte hon icke
honom allt det där att kläda på sig?

Han slog handen i den skrangliga
byrån, så den vickade till.

— Varför i evigheters namn satt
hon och mödade sig för mig — för oss
alla? skrek han högt.––––

Svaret uteblev. Det uteblev hela
livet. Men frågan kom oupphörligt till
honom som en förföljelse. Den kom
till honom när han slutligen lades ned
för att dö. Då kallade han till sig den
lille mörke mannen och bad honom
tillse, att, när han lades i kistan, så
skulle alla de obrukade skjortorna och
strumporna bliva hans bädd.

— Ser du, sade han, det är arbetet
hon gjorde för mig — de långa
nätterna.

Den mörke sänkte sitt nu starkt
grånade huvud.

— Jaså, sade han, det var för dig.

— Ja, svarade Karl-August med en
skymt av glädje i rösten, men kan du
förstå varför?

Den mörke skakade på huvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free