Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen för mig att det var för brevets
skull han var så förskrämd — men att
han då lät mig taga rocken, gör ju
saken obegripligare än någonsin, och
det sade jag också, i samma andedrag
som jag blivit klar med det andra.
— Ni sade det.
— Nåväl, sedan kom det ju ett. ..
ett avbrott, medan ni begärde att få
brevet av mig. . . Och så kom jag att
kasta en blick på vad ni hade ritat i
sanden, och då, monsieur trodde jag
mig begripa det hela. Ni hade skrivit
Liittich under figurerna som ni hade
ritat — vad är Liittich om inte Liége
på tyska? Och i samma ögonblick jag
kom ihåg det, kom jag ihåg en annan
sak. Första gång m: lie Kessel
tilltalade mig på morgonen när hon fann
mig, var det på tyska!
— Ah! Monsieur Kessels utrop var
artigt intresserat.
— Ja, monsieur, men hon gjorde
inte om det! Och vad var då klarare
än dagen, om inte att både hon och
ni togo mig för en tysk spion!
Monsieur Kessel betraktade sin unge
gäst under sänkta ögonlock och gjorde
en liten ryckning på axlarna.
— Medge att jag har rätt så långt,
monsieur Kessel!
— Rätt — hm, möjligtvis, unge
Sherlock Holmes.
— Möjligtvis, monsieur Kessel!
Varför sade ni eljest att jag inte var
den förste av mitt slag som ni träffat?
Ni sade inte ens nation! Nej, det är
ju tydligt som allt i världen att ni och
m: lie hela tiden hållit mig för tysk
spion, att ni trodde att jag stulit
brevet . . . Vänta, monsieur, låt mig tala
slut! Ty varför ritade ni eljest den där
teckningen i sanden?!
Monsieur Kessel lyfte hastigt båda
sina ögonlock. Hans röst var hård som
stål, då han sade:
— Och vad har den att betyda?
— Monsieur Kessel, varför är ni
inte uppriktig mot mig? Är det inte
självklart att teckningen föreställer
någon militär hemlighet angående
Liége? Monsieur Kessel — jag har
ju sett den förut!
Hade bilen plötsligt hoppat till för
en halvmeterdjup ojämnhet i landsvägen
där de rusade fram, kunde monsieur •
Jean-Louis Kessel inte ha gjort ett
högre skutt i vädret och en tvärare
upp-sittning i vagnen än han gjorde efter
Tarras’ sista ord. Lutad ned över sin
unge gäst, röt han med en röst som
en tolvtumsmörsare:
— Ni har sett teckningen förut —
ni vet vad den föreställer? Ni har alltså
öppnat brevet — och ni vågar att
förneka att ni är vad jag tagit er för!
Förbannade spion, vad — vad —
vad––––
Men denna gång var Tarras
situationen vuxen — så är det att ha gott
samvete. Med uppbjudande av sina
samtliga röstresurser lyckades han
hejda monsieur Kessel i hans
vredesutbrott.
— Monsieur, monsieur Kessel!
ropade han. Låt mig tala till slut! Om
jag vore spion så skulle jag väl i all
rimlighets namn inte tala om det! Var
förnuftig, monsieur, och låt mig sluta!
Säkerligen var det första gång på
länge, monsieur Kessel hört en sådan
uppmaning som den näst sista Tarras
riktat till honom — den förfelade ej
heller sin verkan. Han tvärstannade;
fixerade Tarras under en halv minut
och gjorde en barsk nickning utan att
säga något.
— Hade ni låtit mig avge min
förklaring förr, monsieur — men det gör
detsamma. Ni vet att jag redan sagt
er vad jag fann i rocken som inte
tillhörde mig, som tillhörde mannen från
Liége . . . Först brevet — vänta litet!
— som jag tillfälligtvis upptäckte var
från krigsministeriet — av
ljusstämpeln, monsieur! av ljusstämpeln! När
jag såg den, betog den mig sannerligen
all lust att öppna brevet. Men utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
