Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ganymedes och örnen. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan vi ilade hemåt och motorn sjöng
framför mig — alltjämt tyckte jag mig
då och då höra den halvt omärkliga
biton, som jag redan talat om. Jag tror
att jag redan kommit till den riktiga
lösningen på gåtan, då vi voro hemma
på Valclos igen, och M. Pathou
ofrivilligt gav mig bekräftelsen på den.
Han hade haft en kris till på
hemvägen — lätt, mot på utresan — och
var så matt att jag fick hoppa ut först
för att ta emot honom. Men då han
skulle stiga över kanten på aeroplanet
slant han, gjorde ett rop och tappade
sin väska, den som han fått av M.
Hippolyte. Jag fångade den i fallet,
men den gick upp och med ens stod
jag och stirrade på en brokig samling
dyrbarheter, ur, guldsaker, juveler,
spetsar, Gud vet vad. M. Pathou gav
till ett ångestrop som mera lät som en
gnäggning, och ramlade ned till mig
utan hjälp. Jag gav honom väskan och
stirrade på honom utan att säga något.
Han låste den hastigt och tycktes
litet lugnare.
— Vad stirrar ni på, Leroux. Var
god och sköt era plikter. Ställ om att
maskinen kommer in.
— Monsieur, sade jag långsamt.
Jag vet min plikt. Den är att flyga i
väg till närmaste gendarmeri och ställa
om att ni kommer in.
— Vad menar ni? Vad menar ni?
skrek han. Är ni galen, herr Leroux?
— Jag var galen, när jag tog plats
hos er, monsieur. Jag borde ha insett
att ni inte hyrde mig som flygare —
en person som blir sjösjuk i aeroplan
i lugnt väder!
— Inte som flygare, herr Leroux!
Är ni tokig, herr Leroux? Som vad
då? Som vad då!
— Som smugglare, monsieur. Det
förvånar mig att ni söker spela komedi
med den där väskan i handen.
— Väskan, väskan! Smugglare! Ni
är galen, herr Leroux! Familjejuveler,
säger jag er, ingenting annat.
Familjejuveler, herr Leroux. Smugglare — ni
är alldeles galen, herr Leroux!
Jag gick ett steg närmare och såg
honom in i ögonen.
— Gör inte fler krumbukter,
monsieur. Stig upp i aeroplanet, om ni vill,
så kunna vi flyga tillbaka till gränsen,
till närmaste tullkontor. Familjejuveler
eller ej, vet ni lika väl som jag att det
skall betalas tull. Och familjejuveler
— är det familjejuveler ni skall hämta
i övermorgon också hos er bror?
— Min bror! Han blev blekare än
någonsin och började tala i störtsjöar
av utrop, sökte övertyga mig, hotade,
svor. Jag svarade ingenting annat än:
mycket bra, monsieur; låt oss flyga
tillbaka till gränsen. Till slut tog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
