Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ganymedes och örnen. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min motor––––min motor!
Monsieur, min motor började med
ens sätta sig i gång! Pl-tt, pl-tt, pl-tt,
himmelska musik! Var det änglarna
som inskredo för Georges Leroux? Var
det min amulett? R-r-r-r! Var det mitt
skyddshelgon, och min uppfostran i en
kongregationsskola? ... Eller var det
blott ett underbart fel i motorn, hängde
det samman med den underliga bitonen
som jag tyckt mig höra då den gick?
Vem vet, vem kan säga det! W-z-z-z
dånade propellern framför mig, och
hastigt som tanken, utan att ens
besinna vad jag gjorde styrde jag
aero-planet längs marken. Och plötsligt,
ah, detta oförglömliga ögonblick, var
jag uppe i luften igen, i luften, fri, på
väg hem och inte till det tyska fängelset
— ah, monsieur!
Det gick fem minuter under vilka
jag rusade, rusade uppåt, och var så
glad som jag sällan varit i mitt liv; och
så, monsieur, slogs jag plötsligt av
besinning och eftertanke och vände mig
om.
Jag var ju ej ensam! Jag hade ju
en passagerare, en ofrivillig. Där,
bakom mig, hopkrupen i förskräckelse,
på M. Pathous plats, satt min
oförut-sedde gäst med en hand på var kant
av aeroplanet och blicken fäst rakt på
min rygg. Det var min tur att skratta,
monsieur, och jag gjorde det! Han
stirrade på mig med sina små grönblå
ögon fyllda av förbittring — och
plötsligt stack han handen i sidofickan och
drog fram en revolver. Och i nästa
ögonblick var denna revolver riktad
mot mig — med en skakande hand,
monsieur, Gud ske pris. Och i det
nästa brann ett skott av, säkerligen
ofrivilligt, och en kula ven förbi mig.
Och då förstod jag att jag kommit i en
besynnerlig situation.
Ty vad skulle jag göra med min
passagerare? Var jag än landsatte
honom, skulle han ju skynda till myndig-
heterna med sin berättelse, och jag
vore förlorad. Tyskland eller
Frankrike — likgiltigt, fängelserna skulle
stå öppna för mig på båda hållen. Hans
hot med revolvern — löjligt, men tills
vidare var det det jag fick avstyra; och
därför släppte jag blixtsnabbt ratten
med en liten puff på höjdstyret, och
vi flögo av nedåt i en vinkel som lät
denne tyske tulltjänsteman förstå hur
det gick om han ödslade med fler
patroner och träffade. . . Jag vände mig
om mot honom och nickade
betydelsefullt, medan aeroplanet rutschade nedåt.
Han hade blåst upp sina tjocka kinder
i förskräckelse, och de gula
mustascherna stodo rakt förut, som spröten
på en snigel. Det behövdes blott en
vink av mig för att få honom att släppa
revolvern. Jag vände mig framåt och
lät oss få rätt kurs igen, och vi gingo
upp till tusen meter medan jag
funderade på vad i all världen jag skulle
göra. Och plötsligt fick jag en idé.
Jag hade en gammal annotationsbok
i fickan. Jag drog fram den och en
blyertsstump, och medan jag styrde
med ena handen, lyckades jag skriva
några ord pa första sidan:
Om ni tiger med allt, skall jag sätta
ned er!
Jag slängde boken över till den tyske
tullmannen — och vad tror ni han
gjorde, monsieur? Han läste det jag
skrivit och brast i gapskratt!
Haha, eländige publikan, skratta,
skratta, jag skall––––ja, vad skall
jag? Vad i himlens namn skulle jag,
monsieur? Betänk, att loopingen ännu
ej var uppfunnen; det var mig omöjligt
att stjälpa denne fete tulltjänsteman ur
monoplanet — om jag nu haft hjärta
att göra det. Kanske hade jag själv
ramlat ur också. Och i så fall vad
skulle jag göra? Jag vände mig om;
jag fixerade min passagerare med
fruktansvärda blickar; jag pekade nedåt —
han bleknade ej ens, han hånskrattade.
6. — 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
