Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En pultrons död. Av Mari Mihi. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så spred sig nyheten att det plötsligt
blivit stopp utanför Paris yttre
befästningsgördel, innan ännu tjocka Berta
hunnit fram, och att Joffres armé bjöd
spetsen åt en fiende, flämtande och
andlös, uthungrad och uttröttad efter
den galna galoppen.
Nu blev det ett virrigt, besynnerligt
fram och tillbaka, en ohygglig fransäs
över Lorraines åkrar och Champagnes
fält, plöjda av kanonspår, harvade av
granater och shrapnels, besådda med
vän och fiende, begjutna med
störtskurar av septemberregn och strömmar
av blod. För att undvika kringränning
måste Klucks styrka oupphörligt vika
uppåt. Snart stod 104: an friskskriven
bland dragonerna.
Men nu bar det norrut.
Av de ursprungliga officerarna på
skvadronen fanns ingen kvar. Antingen
hade de stupat med sabeln i hand,
rytande av stridslust eller slutat på
ambulanserna, tåliga och undergivna, utan
klagan, utan kritik av de order, som
fört dem i döden.
Brukner fick brev från sin gamla
mamma, som frågade när det skulle
bliva slut på kriget. Han ville så gärna
skriva något slags svar och gick därför
till närmaste befäl, en liten schlesisk
löjtnant och bad honom om råd.
— Vet ingenting! — Fråga
rytt-mästarn. —
— Ryttmästarn, det vågar jag inte.
— Inte skall man tala om att man
inte vågar, då man bär järnkorset. ■—’
Saken var den, att Brukners
skvad-ron fått den besynnerligaste chef i hela
tyska armén. Tillhörande en grekisk
familj, vilken inkommit i landet i
samband med kung Ottos fördrivande, hade
han där förvärvat medborgarerätt. Till
det yttre — måhända också till det inre
— liknade han förunderligt en stor fet
tiger och satt till häst mera som man
tänker sig en akrobat än som kejserlig
kavallerist. Han tvättade sig aldrig,
men hällde över sig hela flaskor med
parfymer; de nålvassa mustascherna
voro vaxade och det långa håret glänste
av välluktande oljor — hela hans
fältkista tycktes uteslutande innehålla
toalettflaskor och vita glacéhandskar, av
vilka han förbrukade flera par om
dagen.
Hans namn var Mavromichalis,
Pier-raceo Mavromichalis. Men då ingen
kunde uttala det, benämndes han Tigern
både av hög och låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
