- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
113

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En pultrons död. Av Mari Mihi. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kort halt, för att hästarna skulle få
dricka och flåsa ut en smula.

Heinz Brukner stegade fram till
Tigern, vilken framtog och pådrog ett
par splitter nya glacéhandskar, medan
alla Rue de la Paix’ vällukter ångade
omkring honom.

— Kanske får jag leda ned
rytt-mästarens häst till ån?

— Nej, jag vattnar alltid Coco själv
— det är en överenskommelse oss
emellan. Men det är visst någonting du
vill fram med — gäller det tjänsten?

— Inte precis. Jag skulle bara vilja
veta när kriget tar slut. Mor min har
skrivit och frågat. —

— Då skall du svara henne, att det
aldrig tar slut.

N: r 104 såg ut som ett frågetecken.
Och Tigern upprepade:

— Då skall du svara henne, att det
aldrig tar slut.

— Men allting tar väl ändå slut till
sist?

8. — 1915.

— Alldeles riktigt, men i det här
fallet angår det inte oss två . . .

— Förlåt, herr ryttmästare, att jag
besvärar med mina frågor. Men bara
en sak till. —

Tigern nickade.

— Jo, varför angår det inte oss två
när kriget tager slut?

— Det vill jag tala om efter du
spörjer mig därom ■— därför att både
du och jag taga slut före kriget. —

Brukner gjorde honnör och ledde ned
sin trötta häst till vattning.

Han mindes att han läst om
följetongsmartyrer, vilka med glatt mod
bestigit bålet och offrat livet för sin tro,
fast innerst hade han hållit sådant för
utsmyckade fabler. Nu förstod han det
bättre. Han hade sett människor, fina
manikurerade herrar, vilka levat i
maklighet och komfort, arbeta sig fram
genom den eviga blöta leran, som fastnade
vid fötterna tills de knappast kunde röra
sig längre; hade sett dem sprida sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free