Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hemma hos dem vi tala om. Stina Hedberg. Av S. P. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hoppas av — lämnade en liten
biroll till instudering. Det var Kätchen
i Eegina von Emmeritz.
Detta är berättelsen om ett ungt
målmedvetet och obrytbart sinnes kamp
för ett längtat mål. Debuten, en
januarikväll 1906, kom med den första
segern, segern över fördomar, över egna
brister, och med den det första
livsjublet som ett svarande eko på de
normandiska vågornas drömsus.
Vad Stina Holm längtade och
kämpade sig fram till och vann som sitt
eget, det har fru Stina Hedberg med
samma energi, samma hänförda allvar
utvecklat till hög och fin konst. Efter fem
års relativt tyst arbete, som mest hade
trevandets och det ärliga avlyssnandets
prägel, trädde fru Hedberg fram i första
planet på Dramatiska teatern 1911 i
Brieux’s komedi Ollonborrar, där hon
utförde den kvinnliga huvudrollen,
Charlotte, med en psykologisk instinkt och
en temperamentets intensitet, som bragte
kritiken att hälsa henne som
karaktärsskådespelerskan med de rika löftena för
framtiden. Fru Hedbergs infriande av
dessa löften betecknas av sådana roller
som Suzanne i Sällskap där man har
tråkigt, Diane de Charance i Fåvitska
jungfrun och nu senast Anne-Marie i
Dunungen. g p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
