Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Jullov. Novell från gymnasiståren av Ejnar Hedeman. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingrarna trinsade nervöst med
pennkniven.
— Jag har inte bett Hellström uttala
sig om någon cykelkonst. Hellström
får vara god att svara på mina frågor
och inte prata dumheter! Det kom en
skadeglad glimt i hans små grisögon.
Var det möte på Gymnasistföreningen
i tisdags?
-Ja!
— Vad hette diskussionsämnet? Stå
uppe när jag talar!
— Det handlade om Haeckels
uppfattning av den mänskliga själen.
— Är det inte Hellström bekant att
rektorn förbjudit sådana ämnen?
— JO!
— Var inte Hellström vid
Stadsbacken i går?
— JO!
— Till över nio?
— Ja!
— Med flickor?
-Ja!
— Hellström rökte också?
— Ja!
— Vet inte Hellström att
skolstad-gan förbjuder läroverkets lärjungar att
vara ute vintertid till över klockan åtta
samt att rökning likaledes är
strängeligen förbjuden?
— JO!
Pastorn sökte efter klassboken. Snart
hade han fått upp rätt sida.
— Hellström får anmärkning för
grov olydnad samt för uppstudsighet
mot lärare. Sitt ned!
Bänken knakade. — Aderton dagar
igen till terminens slut, nu var hans
sedebetyg förlorat! —
Det var dödstyst i klassen. Pojkarna
sågo ned mot golvet som öm de
skämdes. Pennans rasslande över papperet
förde tanken oemotståndligt till
kollegierummets långa domarbord.
När pastor Salander slog igen boken
ringde klockan.
Det var söndag med strålande sol,
vita, höga snödrivor och präktig
skrid-skois.
Redan tidigt på morgonen började
vallfärden ut till Skansviken. Det var
mest ungdomar, pojkar och flickor, en
del i varma, vita eller grå sweaters,
långa vantar och mjuka skinnmössor,
andra åter, de som kommo från
utkanterna och gränderna, i tunna kavajer
med de blåfrusna händerna nedgrävda
i fickorna, hopkurade och skälvande
men lika ivriga att under några korta
förmiddagstimmar få hänge sig åt den
yrande leken därute på fjordens
skridskobana. Vinterdagen är kort och
vägen så lång och tröttsam och i
morgon väntade arbetet vid svarta
slamrande maskiner eller över tunga
läxböcker. Men nu sken solen och
skridskorna skramlade så muntert vid varje
steg, nu bar det ut till glädje och
glömska på vida isfält.
Det var sjunde nedres tur att
bevista gudstjänsten. När kyrkklockorna
slutat sin dånande samlingssång voro
de långa bänkarna framme vid koret
redan fullsatta. Icke en enda av
pojkarna fattades. Mitt emot dem satt en
rad flickskoleflickor med ögonen blygt
sänkta mot psalmböckernas vita blad.
Orgeln spelade preludiet, tonerna
brusade mäktigt fram under valven, och
församlingen bidade tyst medan ögonen
sökte prästen, som nyss kommit fram
till altaret.
Arne Hellström satt inklämd på andra
bänken mellan Hans Kruse och Vilmar
Clason. Han skymtade Ella Larssons
bruna pälsmössa och mörka
margaretaflätor mitt emot. Det jublade inom
honom, när han såg henne, ty han visste
att hon var här för hans skull, annars
skulle hon redan varit ute på isen.
Utanför fönstret stodo några
rimfrostvita lindar. Arne tänkte med vemod
på blankisen längst ute vid fjordmyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
