Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karnevaler. Av Herman Glimstedt. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenske tonsättaren ) Det var, som
Goethe säger, en fest, som egentligen
ej gavs för folket, utan som folket
gav sig självt. Dessa dagar fröjdade
sig romarna över att Kristi födelse
endast några veckor kunnat
uppskjuta, men ej upphäva,
saturnalie-festen och dess privilegier.
På Strada del Corso, sträckan mellan
Porta del Populo och Piazza di
Ve-nezia, utvecklades det mest
uppsluppna liv. Masker ur commedia
del arte, som sedan kommit att gå
igen och ännu gå igen i alla
länders karnevaler, trängdes mellan
kavalkader och processioner av
blomstersmyckade vagnar. Bataljer
levererades med blommor och
kon-fetti som projektiler. Och varje
karnevalsdag avslutades — ända fram
till 1870-talet, då detta bruk förbjöds
— av en kapplöpning mellan hästar,
särskilt de s. k. barberi. Därtill
maskerader, teaterföreställningar och
hasardspel. Karnevalens höjdpunkt
inträffade dock på sista dagen,
fettisdagen, då på kvällen alla försågo
sig med brinnande vaxljus, som man
under lekfullt tumultariska former
sökte blåsa ut för varandra.
Då Gustav III i januari 1784
besökte »den heliga staden»,
anordnades till ära för greven av Haga,
såsom konungen under sin resa kallade
sig, en kappränning på Corson.
Vanligen ägde sådana ej rum förrän de
sista dagarna av karnevalen, men då
den höge gästen ej så länge ämnade
kvarstanna i Rom, gavs redan då
under särskilt lysande former detta
skådespel, som han med sin svit
besåg från en balkong utanför kardinal
Bernis fönster.
I Neapel, dit konungen anlände en
månad senare, gjorde han — såsom
man finner av Gudm. Göran
Adler-beths anteckningar från resan —
bekantskap med den italienska
karnevalen i hela dess utsträckning. Efter
en utflykt blev man så t. ex. —
berättar Adlerbeth — »vid återresan
till Neapel i skymningen varse små
troppar av lantfolk, som i det gröna,
under bar himmel njöto detta nöje
Final!
Pariskarnevalens huvudmask, den kwnnliga debar-
dören, som alltid uppträder i byxor, kvarlämnas
som douceur pour le gargon.
Efter ett stick av Gavarni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
