- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
141

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAJSTNEN FRÅN LIÉGE.

EN KRIGSROMAN AV C. 33.

VII.

Paul och Virginie på kaféet.

Mademoiselle Kessels entré blev
brysk men effektiv. Hon tog några
hastiga steg över golvet och
tvärstan-nade därpå med ögonen vidöppet
riktade mot sin far och Tarras.

— Ni — ni sitta här, mumlade hon.
Vid frukosten ! . . .

Monsieur Kessel, som rest sig upp i
samma ögonblick hans dotter kommit
över tröskeln avbröt tvärt hennes
utrop på det nervösa sätt Tarras nu kände
väl till.

— Och du, vad gör du här? ropade
han. Varför är du inte kvar på
lantstället? Har det hänt något? Fort,
svara!

Tarras flyttade blicken från fröken
Kessel till hennes far, förvånad (om
han längre kunde bli förvånad över
någonting) över tonfallet i hans röst
och halvt om halvt förberedd på
överhängande olyckor. Monsieur Kessel
hade skjutit bordet åt sidan och tycktes
beredd att rusa sin väg vilket ögonblick
som helst.

Fröken Maud blev ännu blekare än
förut inför sin fars blickar. Hon slog
ned ögonlocken och mumlade:

— Jag — jag ville höra . . .
nyheterna ... Jag var — jag var––––

Monsieur Kessels röst kom ånyo,
nästan osäker av sinnesrörelse:

— Och därför reste du hemifrån
utan vidare! I den andra bilen! Och

lämnade huset åt––––Har någon av

tjänarna bett att få fritt?

(Forts. fr. föreg. haft.)

Hon slog åter upp ögonen och
stirrade på honom med en blick full av
den tydligaste bestörtning.

— Någon av tjänarna––––pappa,

varför har du inte varit uppriktig mot
mig? Var det någon av dem, som . . .

— Svara! Svara! ropade monsieur
Kessel hest. Har någon av dem bett
att få fritt?

— N-nej, pappa, ingen, men . . .
Även hennes röst hade börjat att darra,
och hon såg på honom med ögonen
fulla av rädsla.

— Men vad!? Fort, svara!

— Men jag tog med ett brev för en
av dem . . .

— Ett brev! För vem? Hit med
det, genast!

— För Philippe — han bad mig
posta det i kontoret vid Place Leopold

I: er––––och jag gjorde det. . . Det

var ett stort vitt kuvert. Var det–––-

Det kom ett rytande ur monsieur
Kessels hals så blodtörstigt att hans
dotter förfärad sjönk ned på en stol.

— Sen när har du börjat besörja
tjänarnas post? Vem var brevet
adresserat till? Svara fort! Du måste veta
det!

Hennes enda svar var en blick som
i sin stumma förskräckelse sade honom
mer än nog. I nästa ögonblick flög han
ut genom dörren, sparkande omkull
två stolar på sin väg, och var borta,
med ett dån som en fallande fura, innan
Tarras eller fröken Maud hunnit säga en
stavelse. Det gick en halv minut under
vilken Tarras orörlig satt och såg på
fröken Kessel; därpå kom det åter liv
i hans lemmar, och han rusade mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free