Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick hastigt bort till ett par civilklädda
herrar som flanerade av och an längs
gatan. De hälsade vördnadsfullt, och
besvarade en fråga, som han tydligen
riktade till dem, med en
huvudskak-ning. Tarras höll sig diskret i
bakgrunden med fröken Maud.
Några minuter gingo förbi utan
händelser. Plötsligt svängde en droska om
hörnet och rullade uppför gatan till ett
envåningshus snett emot den plats där
Tarras stod. En liten fet herre i
halmhatt och med ett tydligen nyanlagt
helskägg hoppade ut och gick upp till
porten i huset, medan droskan for
vidare. Han letade ett par ögonblick
i fickan efter sina nycklar. Mitt på
portens framsida såg Tarras den
metall-randade mynningen till en innanför
sittande brevlåda.
Plötsligt, innan ännu den lille fete
herrn hunnit mera än öppna porten,
ljöd det en svag vissling; fyra eller fem
civilklädda personer, som tycktes skjuta
upp ur marken, omringade mannen i
halmhatten, slungade upp porten till
envåningshuset och försvunno innanför
med sin fånge, vilken knappt fått tid
till ett rop förrän han var utom synhåll.
Monsieur Kessel och Gaston, som
hittills hållit sig i bakgrunden, rusade
efter och försvunno in i huset. Tarras
såg frågande på fröken Maud.
Hon nickade tyst, och de gingo efter.
När de hunnit innanför porten till
envåningshuset, möttes de av en underlig
syn.
Blåröd i ansiktet av upphetsning
sprattlade den lille fete herrn de sett på
gatan i armarna på tre av monsieur
Kes-sels medhjälpare. Hans hatt hade fallit
av honom, och under det hans tunga
gick som en hårt trampad symaskin,
gjorde han titaniska ansträngningar att
komma loss ur sin fångenskap, med
eller utan kläderna på. Tarras lyckades
endast uppfatta lösryckta satser av hans
ordsvall, men de voro så mycket mera
pittoreska:
––––fördömda sbirrer — vad nom
d’une m. . . är meningen — stå er
dyrt, messieurs, stå er diablement dyrt
––––ah, ah, ah!! — ni öppnar min
brevlåda — brigands! låches!
cam-brioleurs! — rövare, fega uslingar,
inbrottstjuvar — släpp mig, säger jag,
och––––––-
Men det var icke mannen som
fast-hölls av de civilklädda betjänterna och
hans ordsvall, som fängslade Tarras
mest. Det var monsieur Kessel.
Fram-stupa framför den stålsmidda brevlåda,
han redan omtalat, provade han med
febril hand den ena nyckeln efter den
andra i en nyckelknippa som tydligen
förskrev sig från den lille fete mannens
ficka, under det dennes läppar
fortsatte att bombardera honom med de
gruvligaste förbannelser. Äntligen hade
han funnit den rätta nyckeln och sköt
den in i låset under det Tarras, fröken
Maud och Gaston orörliga av förväntan
följde hans förehavande. Låset gick
upp och herr Maillarts post föll ut. Det
var en diger packe brev, men det tog
inte herr Kessel tre sekunder att slunga
alla övriga åt sidan för att med ett hest
rop av tillfredsställelse kasta sig över
ett enda — ett brett, vitt konvolut med
stor upprättstående stil. Han flög ned
i fickan med ena handen, drog fram
en pennkniv och sprättade upp
konvolutet. Det innehöll en bunt
sammanvikta papper. Monsieur Kessel vek upp
dem med handen skälvande av otålighet.
Därpå blev han plötsligt stående orörlig,
som förlamad; Gaston som stod
närmast intill honom och stirrade över
hans arm, gav till ett rop och tog ett
steg tillbaka. Därpå blev det alldeles
tyst, och Tarras, som sträckte på
huvudet för att se arken som monsieur
Kessel höll i handen, såg att de voro
alldeles blanka så när som på ett. Mitt
på dess första sida stod med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
