Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Livets överraskningar. Av Jane Gernandt-Claine. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag svimmar inte, mumlade hon,
men jag trodde att jag såg ett spöke.
Och du lever ... Du–––-lever — ■—
— Och jag lever, upprepade han
lågt in emot henne. Vad du är ung —
Gudrun — vad du är dig lik . . . Jag
ville skriva till dig många gånger må
du tro. . . Jag skrev och rev sönder
breven ... Nu i maj träffade jag en
något av geni eller galning i blickens
gröna glans. Då han for ifrån henne,
ansåg hon honom ha en skruv lös, och
sedan framgick det ur alla
efterforskningar att han icke längre hörde till de
levandes antal: — Var har du varit,
stammade hon, var höll du dig
dold? . . . Svara . . . Jag fick svart på
vitt på att du var död.
stockholmare i Riga. Han talade om
att du var här.
Den unga kvinnan tryckte
fingertopparna mot tinningen och betraktade
mannen framför henne. Om hon var
vid sina sinnens fulla bruk, visste hon
icke. Men hade hon sitt förnuft i
behåll, var det hennes frånskilde make,
som stod där, starkare än för sju år
sedan, friskare, mera härdad och med
— Död, sade han och böjde sig ned
och kysste henne med ett sådant
besittningstagande att alla ord
förstummades. Jag var död för svenskarna i
Buenos Aires, begynte han efter ett
par ögonblick, men levde upp igen i
den hålan Rosario .. . Vad jag har gått
igenom kunde ge stoff till ett nytt
Inferno. . . Och du anade ingenting . . .
Hon satt bara och stirrade på ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
