Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Livets överraskningar. Av Jane Gernandt-Claine. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom: — Anade ... Men jag hade ju
bevis på att du var död . . . Och vi ä
skilda . . . Jag kallar mig inte Säve
längre . . . Jag är Gudrun Ekeblad.
Som förr i världen . . .
Ur hans blick sprang en gnista:
— Nej, du — det tror jag inte . ..
Tänkte du aldrig på mig? Saknade du
mig inte? Är du lycklig?
— Ja, nu, var hennes svar. På
sistone. Min faster är död . . . Faster
Britta. . . Och jag har ärvt huset
här . . . Jag arbetar . . .
— Du arbetar––––Gudrun, min
lilla Gudrun . . . Jag kommer som
förmögen karl nu, jag . . . Rakt ur hjärtat
av Sibirien.
— Aldrig i aeroplan väl?
— I aeroplan? Hur så?
—- Jo, det skulle passa så bra i
stycke ... Så som du faller ner över
mig och Haparanda . . .
— Nej, jag kom till fots. Det vill
säga från Torneå. . . Och när jag gick
över den skraltiga gamla bron, tänkte
jag bara: Måtte nu ingen fan ha tagit
min plats i hennes hjärta . . . Gudrun
— du är väl fri?
— Och du?
Han sträckte ut armarna: — Jag?
–––-Å, kan hon skämta, så är hälften
vunnet. . . Och du bor hos faster
Britta?... Eller vad var det du sa?
Är hon död?
— Det har hon varit i sex veckor.
— Kan man tänka . . . Och du är
ensam från morgon till kväll och från
kväll till morgon?
— Javisst.
— Javisst, säger hon, som om det
vore den enklaste sak i världen . . .
— Å, Hjalmar — vad är
enkelt? . . . Med dig blir allting äventyr,
det ena tokigare än det andra . . . Men
det tokigaste av allt är att du är här
igen . . . Hos mig och i Haparanda.
— Tycker du det är så galet det då ?
sporde han in emot hennes ansikte.
— Ja, värjde hon sig, ja, ja, ja . . .
Men var förnuftig, Hjalmar. Ringde det
inte?
— Låt det ringa, bara vi få vara i
fred.
— Ja men, hon kunde nästan icke
tala under hans kyssar, det kommer
någon ... En herre . . . Och vad ska
han säga, när han ser att jag fått
tillbaka min avlidne man?––––—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
