Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - På amorösa vingar. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nåd, monsieur Leroux! Vad är
det med er? tjöt han. Vad har jag gjort
er, herr Leroux? Hur kan ni tala om
att d-döda mig?
— Vad du gjort, miserable, infame!
Har du icke gjort mig det skändligaste
förslag jag någonsin lyssnat till utan att
ana det? Har du icke velat förmå mig
att röva den underbaraste kvinna på
jorden för betalning, för tusen francs
— det är nog, nu skall du dö utan
fraser.
— Nåd, herr Leroux, nåd! Jag var
vansinnig, jag visste inte vad jag gjorde,
ni har aldrig älskat, om ni inte förstår
mig.
— Tig, eländige! det var hela mitt
svar på hans fega tjut, och jag ville just
mörda honom med mina händer, då jag
slogs av en idé. Vi voro ju ute på
flygplatsen; mitt aeroplan som den
vämjelige velat hyra för sina skändliga
planer stod färdigt — vid Gud, han
skulle få ett straff som var värdigt hans
förbrytelse. Jag ryckte upp honom från
marken; med rop och slag tvingade jag
honom bort mot hangaren. Förgäves
skrek han på nåd, på polis; jag körde
honom in i skjulet; hans nödrop
fördubblades. Jag tvingade honom att
hjälpa mig att draga ut maskinen;
därpå att klättra upp i den — monsieur,
jag försäkrar er att det tog tid och
arbete. Därpå vände jag mig till honom
och sade:
— Eländige, infame skurk, du som
velat locka mig till de fruktansvärdaste
förbrytelser och velat hyra min maskin
därför, du skall dö. Om ett ögonblick
sätter jag maskinen i gång, därpå skall
jag flyga med dig bort till hennes
bostad, som du säger dig älska, fastän du
ej är värdig att trampas i smutsen av
hennes fot. Och där, du infame,
eländige skurk, skall jag kasta dig ur min
maskin till din rätta plats — i smutsen
framför hennes fötter.
Monsieur, jag måste ha tagit mig
förfärande ut. Denne Tourtelon, han
skrek som en fabriksvissla — men
innan han hunnit skrika många
sekunder, teg han. Ty med ett knep som jag
lärt mig i vår hos Blériot, satte jag
propellern i gång, rusade tillbaka och
kastade mig upp på min plats. Och
så bar det av uppåt, på herr Tourtelons
dödsfärd.
Men jag skall hoppa över vad jag
tänkte och gjorde medan vi susade
genom luften bort till Chåteau
Beausoleil. Måhända var det nattluften som
kylde mig, kanske hade jag aldrig på
allvar tänkt döda Tourtelon —
törhända var det något jag såg på
landsvägen framför slottet som kom mig att
ändra mina planer. Ja, ty vad var det
jag såg? En underbar vit toalett —
det var månsken, monsieur, om ni inte
vet det, och ah, vilket månsken! —
en vit toalett på en figur, som jag aldrig
kunde misstaga mig på, en ensam figur
som sakta promenerade längs
landsvägen ... Hennes figur, monsieur ...
Plötsligt, och till Tourtelons outsägliga
fasa, vred jag om mitt styre, och vi
rusade nedåt, fast icke i en looping
som jag lovat den eländige, och så
landade vi, vid hennes fötter.
Hon sprang inte sin väg, hon blev
inte ens rädd, som de flesta hade blivit.
Hon blev lugnt stående, och jag
hoppade ur min maskin. Den eländige
Tourtelon satt kvar, darrande i alla
leder. Jag ryckte av mig min
sportmössa och bugade mig till marken för
henne.
— Mademoiselle, jag ber er att icke
vredgas över min djärvhet. Jag ber er
att lyssna till mig i. en minut och sedan
fälla en dom.
Hon såg på mig med sina underbara
ögon. De voro svarta i månskenet, fast
de annars äro bruna.
— En dom, monsieur? Skall jag
fälla en dom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
