Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den vapenlösa kaparen. Av Thomas Thorn. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan i mitt öra: Vi ska till Göteborg
och plundra Riksbanken.
Jag förvånade mig för andra gången,
ty jag trodde jag var den enda av
Damms vänner som anade hans
utflykter jenseits de samhälleliga
lagarna. Men Libanon log och diskade
S. J: s smärtlivade grogglas. Ty Erik
Damm höll på att p^cka upp ett litet
lerkrus ur sin eleganta resväska. —-—
I den grå, grå morgonen väckte Erik
Damm oss. Vi voro inte i Göteborg
men vid en liten station vars namn
klingade västgötiskt. Libanons första
anmärkning efter en titt ut genom den
immiga rutan lydde:
— Inte visste jag att Riksbanken
hade filial här!
Vi steg av vid nästa station, där det
gick en bibana uppåt Bohusläns sten-
huggeriöknar. Erik Damm löste
biljetter till bibanan. Vi skramlade
därifrån i en uråldrig järnvägsvagn med en
oeldad kolkamin i centrum. Damm
rakade sig och Libanon värmde toddy på
kaminen.
När den grå morgonen efter många
långa timmar ljusnat till blekgrå dag,
steg vi av vid en gästgivaregård, vars
namn endast stensprängare känner. Vi
fick middag och en skjuts som förde
oss bort i dimman. Libanon som ätit
mycket middag lekte mistlur. — Då
den bleka dagern började smutsas till
septemberskymning, antog dimman en
salt smak och Libanons mistlur
uppväckte eko föröver som föreföll
verkliga. Vi hade nått havet.
Vi steg ur i en by som föreföll som
en hybrid mellan fiskläge och
rallareläger. Dynamitskotten ekade bakom
oss i dimman och nedanför våra fötter
ljöd sakta böljeslag — i dimman. Av
infödingar — icke av Erik Damm —
fick jag veta byns namn. Jag kände det
förut. Det var namnet på en av
västkustens mest bekanta yachthamnar med
varv och slip för vinterläge och
reparationer. Hamnen skulle vara djup och
skyddad.
I en handelsbod, där redan sanden
på golvet luktade lönnkrog,
sammanträffade Damm med ett dussintal män.
Deras typ var välkänd för den som
någon vinterkväll gått förbi
hamngrändernas "logier". Deras intresse för oss
var oförställt, likaså de tämligen talrikt
tillstädeskomna urinvånarnas.
Erik Damm frågade:
— Är Söderström här?
Ur hörnet brecivid snuskuttingen
reste sig en liten gubbe och kom
stelbent framåt golvet. Under en
styrmansmössa visade han fram ett ansikte
som bar oförtydbara spår av väder,
sprit och år; till skillnad från de övriga
bar han lång överrock och rökte cigarr.
Han lyfte 1j8 tum på mössan och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
