- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
236

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNEN FRÅN LIÉGE.

EN KRIGSROMAN AV C. 33.

IX.
En röst i natten.

— Ni är alltså god och väntar på
kontoret, monsieur Grooth. Gaston, ni
följer mig.

— Pappa, får jag . . .

— På inga villkor. Monsieur
Grooth får sörja för att du inte tråkar
ut dig för mycket.

-— Pappa!

— Seså, Maud, var förnuftig. — Ni
har papperen, Gaston? Och ni
telefonerade till Didier om numret? Bra.
Farväl då, Maud och ni, monsieur
Grooth.

En kort nervös vink av monsieur
Kessels hand, och auton flög i väg.
Tarras och den unga belgiskan stodo
ensamma på trottoaren framför det
lilla lokalkontoret. Snett emot dem
lyste det i fönstren till kaféet, där de
samma dag tillbragt fyra händelselösa
och dock händelserika timmar; på
trottoaren framför sutto folk vid kaffe
och cigarretter i fördjupningarna
mellan fyra små lagerträd.

Fröken Maud och Tarras följde den
försvinnande automobilen med blicken
tills den vikit om hörnet till torget.
Därpå vände de sig samtidigt mot
varandra. Hon var så blek att Tarras
studsade.

— Det är väl bäst vi gå upp, sade
han. Kanske kan det komma en
på-ringning förrän vi tro. .

Han sökte göra sin röst så
för-troendeväckande som möjligt, men det
är möjligt att han överdrev sitt be-

(Forts. fr. föreg. haft.)

mödande något. Fröken Kessel
betraktade honom hastigt med en liten
tacksam glimt i ögat. Han öppnade den
tunga ekporten för henne, och de gingo
in.

Då de hunnit halvvägs uppför de
trånga trapporna, hejdade Tarras henne.

— Mademoiselle, säg, är ni inte
hungrig? Vore det inte bäst att ni åt
något innan vi gå upp?

Hon smålog mot honom, men det
var ett litet blekt småleende.

— Vill ni sätta oss fast på kaféet
igen, monsieur Grooth?

— Er far gav mig pengar,
mademoiselle. Jag hoppas att jag får igen
mina saker i morgon så att jag kan
betala vad jag är skyldig — i pengar.
Allt annat. . .

Hon hejdade honom med. en liten
handrörelse.

— Tala inte om någonting annat,
monsieur Grooth. Det är- vi som äro
era gäldenärer, och inte tvärtom.
Var hade krigsministeriets papper varit,
om inte ni . . .

Tarras skyndade sig att växla in
hennes tankegång på ett sidospår. De
tjänster han gjort henne och hennes
far genom att omedvetet lägga beslag
på sagda papper voro inte alltför
överväldigande, så länge de fortfarande
be-funno sig Gud visste var.

— Skola vi alltså proviantera en
smula, innan vi gå upp på kontoret,
mademoiselle? upprepade han.

Hon skakade på huvudet och återtog
klättringen i trapporna, och ehuru
Tarras helst velat vara henne olydig i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free