Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot vänstra ögonlocket, under det en
lätt rodnad så småningom började färga
kinderna, som varit så bleka då Tarras
och hon kommo uppför trapporna.
Plötsligt vred hon sig över på sidan;
och så småningom gledo Tarras’
tankar över till de yttre angelägenheter,
som hade orsak att intressera honom
för ögonblicket.
Han grubblade en stund över det
mystiska brevets växlande öden och
sannolikheten för att monsieur Kessel
skulle lyckas i den jakt han nu gett sig
av på — utan att vilja ge några
detaljer om sina planer. Gaston hade
han tagit med sig, och nu satt herr
Tarras Grooth från Sverige, för vilken
staden Liége fyrtioåtta timmar förut
varit ett mycket likgiltigt geografiskt
begrepp, som vakthavande på chefens
för krigsministeriets fjärde avdelning
kontor i samma stad. Och i nervös
spänning på hur det skulle gå med
några papper, som (enligt vad
ovannämnde chef uppgav) voro av
ödesdiger betydelse ej blott för denna stad
utan för Europa . . . Termopyle! Var
det möjligt att herr Kessehhade rätt?
Var det tänkbart att det lilla Belgien
stod någon risk, även om det
tyskryska krig, vars början monsieur
Kessel så dramatiskt kungjort samma
afton, spred sig till Frankrike — som
det väl måste göra? Tarras unga hjärna
kämpade med dessa och ett dussin
sammanhängande frågor, medan han
med händerna i byxfickorna och benen
utsträckta framför sig vakade över sin
unga skyddslings sömn. Stackars barn,
hon hade skäl att vara nervös och
nedslagen! Även om allt gick bra, hade
hon genom sin obetänksamhet (och sin
ängslan för honom) varit den indirekta
skulden till ett fatalt missgrepp. Och
fastän det i själva verket var hennes
far som räknat fel, som förts bakom
ljuset av denne Philippe, skulle hon
känna slaget minst lika mycket som
han, om — ja, om ödet fortfor att
gynna mannen från Liége och hans
medbrottslingar . . . Tarras kom
plötsligt att minnas scenen hos herr
Maillart då hon svimmat, och kastade en
medlidsam blick på henne. Därpå
fortsatte hans tankar till herr Maillart
själv, och han smålog. Det hade varit
svårt att tänka sig en komplettare
förändring i en person än den som
åstadkoms hos herr Maillart genom några
korta förklaringsord av Gaston (med
monsieur Kessels tillåtelse). Om det
fanns en god patriot i konungariket
Belgien, var det för visso herr Maillart!
Det var sant att hans gymnastiska
rörelser återtogos och att hans
förbannelse började hagla igen efter Gastons
lilla exposé, men nu var det Philippe
och dennes konsorter det gällde.
Kanske bidrog tanken på det skämt
Philippe tillåtit sig, då han adresserade
sitt brev till honom, att nära herr
Mail-larts fosterländska harm. Om han
kände Philippe? Aldrig i livet — men
naturligtvis var det inte uteslutet att
Philippe kände honom i hans egenskap
av handelsagent, eller i sin egen
egenskap av f. d. kypare. — I varje fall
var herr Maillart spak och medgörlig
som ett lamm, då monsieur Kessel och
hans sällskap lämnade huset n: r 16
vid Rue Joncquiéres . . .
Tarras spratt till i sina tankar och
tog åt telefonluren. Hade det ringt,
eller var det bara en inbillning av
honom? . . . Det dög inte att han satt och
sov; monsieur Kessels order fingo
åt-lydas noggrant, det hade han sett bevis
på förut på dagen . . . Hade det ringt,
alltså? Nej, åtminstone hördes det
ingenting i luren. Tarras ropade hallå
i den ett par gånger och hängde därpå
tillbaka den och återtog sin tankegång.
... Ja, herr Maillart hade varit mild
och förlåtande som en präst, då de
lämnade hans bostad, som de beträtt
under så oceremoniösa förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
