Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det! Allt är inte förlorat än, och om
det är det––––
— Borde vi inte telefonera till
Bryssel, började Didier tvekande, om
andra nummer med 7—$ i. . .
Varken han eller monsieur Kessel
fick tillfälle att avsluta sin mening.
Det kom en kort knackning på
dörren. I nästa ögonblick rycktes den
upp, och en uniformerad polisman
visade sig på tröskeln.
— Monsieur! ropade han, i det han
gjorde honnör. Monsieur Didier!
Bilen — er bil! Den är funnen!
De tre männen inne på kontoret
stirrade på honom utan att kunna få fram
ett ord. Till slut stammade Didier:
— Funnen? Vad menar ni, Marcel?
Bilen B 79 — en grå, täckt
landsvägsvagn ?
— En grå, täckt landsvägsvagn,
nummer B 79, upprepade den
uniformerade polismannen i tjänsteton. Den
är funnen, monsieur. Fyrtio minuters
väg i bil från Liége, vid Barchon. Den
är ruinerad, monsieur, kullstjälpt vid
en järnvägsövergång. Inga passagerare
anträffades utom en man som är död
och en som är svårt sårad.
Didier stirrade på sin chef, som för
att få bekräftelse på att han var vaken.
Den uniformerade polismannen
återtog:
— Polisen i Barchon har just
skickat in bud, monsieur. Ni vet att
de inte ha telefon. Vad . . .
Äntligen kom det liv i hans tre
åhörare. Med ett hest rop fattade
monsieur Kessel Gaston vid armen och
drog honom efter sig ut genom dörren.
Didier gjorde en gest som om han vore
på väg att följa honom; därpå hejdade
han sig. Hans chef gav order till ett
par av männen ute på kontoret; så
smällde ingångsdörren igen efter dem
alla, och en auto började gnissla.
— Kör så fort ni kan, Jean! Inga
reglementen för mig i afton. Ut till
Barchon.
Monsieur Kessel kastade sig upp i
bilen, drog den halvt bedövade Gaston
efter sig och lät de två civilklädda
betjänter han tagit med från kontoret
slå sig ned på baksätena. Det bar av i
vansinnig fart österut genom Liéges
gator — chaufförens uppgift var ej
alltför lätt. Folket strömmade fram
och tillbaka i kompakta massor inne
på trottoarerna; körbanan var
överfylld, och det fordrades en mer än
infernalisk skicklighet av den lille
flamländaren för att inte kollidera
tjugu gånger i minuten. Framför
tidningarnas kontor och
försäljningsställen var vimlet så tätt att han med
bästa vilja i världen inte kunde komma
fram. Stora ljustransparanger och
pappersaffischer flammade redan ut de
ödesdigra nyheterna: Tyskland förklarar
Ryssland krig — Frankrike
mobiliserar alla årgångar — Schweiz och
Holland rusta — Och Belgien??? Två
gånger blev den lille chauffören
tvungen att hålla och lyckades. endast
med hjälp av poliskonstaplarna komma
vidare. Monsieur Kessel skummade av
otålighet och vred sig fram och
tillbaka på sin plats. Han hade ena
handen om Gastons arm; mer än en gång
trodde den unge tjänstemannen att den
skulle gå ur led, men han bet samman
tänderna .och sade ingenting. Äntligen
nådde de utkanterna av staden, och
automobilen kastade sig framåt i ett
tigersprång. Monsieur Kessel drog ett
djupt andetag och lossade sitt grepp
om Gastons arm.
— Och Belgien? . . . hörde Gaston
honom viska. Och Belgien? . . .
De rusade uppför några backar, nedåt
igen och över en järnvägskorsning.
Plötsligt - saktade chauffören och höll
inne framför ett av de första husen i
en by.
— Vi äro framme, monsieur.
Monsieur Kessel hoppade ut utan
att svara och sprang med de andra
efter sig in i den byggnad, utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
