Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilken bilen höll. En skylt i de
belgiska färgerna tillkännagav att den
hyste gendarmeriet i Barchon.
Två män i uniform höllo vakt inne
på gendarmeriets kontor. Den ene
reste sig frågande upp vid monsieur
Kessels entré, och lade bort en tidning
som han suttit fördjupad i.
— Messieurs? sade han.
— Bilen! ropade monsieur Kessel.
Bilen, var har ni den?
Mannen betraktade honom
oförstående.
— Bilen? upprepade han.
— Bilen, mille diables, B 79, som
funnits här ute, var är den? Förstår
ni då inte, karl?
— Det är från polisen i Liége,
lyckades Gaston inskjuta.
Gendarmen skyndade att göra
honnör.
— Förlåt mig, monsieur. Bilen är
förd undan från vägkorsningen där den
fanns. Den ligger i en bondgård.
Önskar ni se den, monsieur?
— Och den bär numret B 79?
— Som ni säger, monsieur.
Monsieur Kessel stirrade på honom
ett ögonblick utan att säga något.
— B 79! Då vagnen B 79 tillhör
honom, och inte . . . Men vi få klara
upp det senare. Och vad vet ni om
detaljerna? Fort, karl, fort!
— Detaljerna, monsieur? Vi ha
lyckats utröna att vagnen kom i stark
fart från Liége . . .
— Från Liége! Hör ni, Gaston?
Från Liége!
— Från Liége, monsieur, på norra
vägen vid sjutiden eller så . . .
— Då vi voro hos herr Maillart,
Gaston! På väg till Maastricht,
Gaston, och Holland. Fort, vidare!
— Vid järnvägsövergången här
utanför Barchon — jag vet inte om
ni känner den, monsieur, i en djup
nedsänkning — måste den kört sönder.
Ingen såg det. En man från byn fann
den med främre axeln brusten, och
vält över ända.
— Ja, ja! Vidare!
— Chauffören och en person till
hade skadats svårt, monsieur;
chauffören lever ännu. Den andre är död.
— Död! — var har ni honom?
— Här innanför, monsieur. Vill
ni . . .
— Visa vägen, visa vägen! Har ni
undersökt honom? Vet ni vem han är?
— Nej, monsieur, ingen har kunnat
identifiera honom. Vi ha hans saker
här på kontoret.
— Bra, bra! Visa vägen.
Lantpolisen tog en fotogenlampa
från bordet, gick över förstugan och
öppnade dörren till ett rum på andra
sidan. Monsieur Kessel följde efter,
nästan på hälarna på honom. Ett bord
blev synligt därinne, överhöljt med
en duk.
Mannen höll lampan upplyft med
ena handen och ryckte med den andra
bort det improviserade bårtäcket.
Någonting naket visade sig plötsligt
därunder, med blodet stelnat över
ansiktet och ena armen slappt
dubbelviken och uppsvullen, tydligen
avbruten. Lampan fladdrade i draget från
dörren och det var omöjligt att se klart.
— Stäng dörren! ropade monsieur
Kessel. En av de civilklädda
Liége-poliserna efterkom hastigt hans
befallning; och monsieur Kessel och Gaston
lutade sig båda ned över den döda
kroppen på bordet. Nästan innan de
hunnit kasta en blick därpå i den bättre
belysningen, kom det en rytning från
Gastons chef.
— Philippe!! Ah, ah! Det finns
då en rättvisa, trots allt! Se, Gaston,
det är Philippe!
Gaston rätade upp sig från sin
undersökning, blek och upprörd, och
mumlade:
— Philippe — ni har rätt,
monsieur, det är han. Han har fått sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
