- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
247

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

straff — och inser ni vad det betyder
för oss, monsieur?

— Betyder för oss? Gaston, vad
menar ni?

— Inser ni det inte, monsieur?
Philippes signalement var det sista
spår vi hade, utom den krossade bilen,
och . . .

— Och Philippe är död! Monsieur
Kessels utrop var så hest som han
hållit på att kvävas.

Därpå vände han sig tvärt mot
lant-polisen, som med lampan i handen
stirrade från den ene till den andre
av dessa sentima aftonbesökande.

— Sakerna! ropade han. Den dödes
saker! Ni har dem ju?

— Ja, monsieur. Här inne.

Man gick tillbaka till det lilla
gen-darmerikontoret, i vars dörr den andre
gendarmen stod spänt väntande. Hans
kamrat satte ned lampan och öppnade
långsamt dörren till ett skåp. Han drog
ut en låda, som han i sin helhet
placerade framför monsieur Kessel.

— Här, monsieur, sade han. Det
är allt, så när som på hans kläder.

Monsieur Kessel stirrade på lådans
innehåll.

— Allt? ropade han. Allt som fanns
i hans ägo? Ni ha tömt fickorna?

— Varenda en, monsieur, och
visiterat honom in på bara kroppen,
önskar ni se kläderna, monsieur?

Monsieur Kessel, som hastigt fingrat
genom lådans innehåll, nickade stumt.
Gaston tog ett steg närmare och
betraktade sakerna i lådan som
gendarmen dragit ut. De voro inte många —
ett ur, en pennkniv, en reservoarpenna,
en lackstump, en ask tändstickor, en
ask billiga cigarretter, det var allt så
när som på en stor packe sedlar och
några lösmynt. Gaston undersökte
sakerna mekaniskt, en för en; öppnade
boetten på uret; fällde upp pennkniven;
undersökte reservoarpennan,
tändsticksasken och cigarrettpaketen och mön-

strade sedlarna styckevis genom ett
förstoringsglas. Han hörde hur hans
chef bakom honom andades tungt under
visitationen av den dödes
klädespersedlar. Plötsligt kom hans röst.

— Och bilen? Vad fanns där i
den?

— Vi ha lämnat den orörd,
monsieur. Både den och den sårade
mannen, chauffören.

— Var är bilen?

— I ett hus strax vid
järnvägskorsningen, monsieur. Chauffören
ligger där också.

— Hur lång tid behöva vi dit?
Kunna vi köra bil?

— Hm, sex, sju minuter, monsieur.

— Nej, vi få gå.

Gaston, som hört sin förmans fråga,
tog fram sin klocka och kastade en
hastig blick på den. Den visade nu
något över halv elva.

— I väg, sade monsieur Kessel. I
väg då. Kom, Gaston. En av er kan
bli här, den andre får följa med och
visa vägen.

Han hade yttrat de sista orden till
de båda lantpoliserna, som gjorde
honnör. Mannen som visat Philippes lik
satte på sig mössan och ledde vägen.

Natten utanför var sval. Fullmånen
stod i sydväst över Liége; då och då
drev en röksky från någon fabrik över
dess blanka skiva. Lantpolisen ledde
vägen i hastig marsch längs en liten
stig, som efter ett par minuter förde
dem ned i närheten av den järnväg de
korsat på vägen ut till Barchon. Efter
sex eller sju minuter dök stigen åter
ut på en landsväg, som ej långt
därifrån korsade järnvägen i en tvärbrant
fördjupning.

— Där, monsieur, sade lantpolisen,
i det han pekade mot bankorsningen.
Det var där det skedde.

Monsieur Kessel kastade en kort
blick dit bort utan att säga något.
Marschen fortsatte längs landsvägen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free