Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den första förutsättningen. Av Gwen. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vävsal med elektrisk drift.
Gabardinen är då mycket klädsammare
och hållbarare. Den är ett matt tyg.
I siden blir haitinne det nyaste —
de längsgående trådarna äro vita och
de kulörta trådarna, som giva tyget
dess karaktär, släppa igenom ett svagt
skimmer av detta vita underlag. Det
är både vackert och lättarbetat. I något
så när samma genre komma alla de
olika ripssorterna, från den enkla
halv-sideneoliennen, som åter skall tagas till
nåder, och upp till de fina och dyra
tyngre ripserna, som användas av rika
fruar till fina promenaddräkter.
Moiréerna, som i fjol voro så
omtyckta, återkomma i år, ännu mera
oljade och storvattrade och mjuka.
Ibland har man randat upp moirén med
atlasränder, en i mitt tycke alldeles
förtjusande sammansättning, naturligtvis
under förutsättning att den är i en och
samma färg.
Det är för resten ganska lustigt att
stå och rota i sådana där
provkollektioner från de tre stora länderna.
Den tyska, som innehöll ylle, mest
från Gera-Greig, var säker och försiktig
i smaken utan fantasi, men också utan
några större blamager, och fullt
acceptabel i till och med de billigare
kvaliteterna, även vad sidenet angår. Där
fanns riktigt vackra eolienner och
crepe de chiner från Krefeld och
Berga a/E.
Den engelska var som en
kväsar-parad nedför Whitechapel — fantastiska
kvaliteter i de mest giftiga och vulgära
färger någon dödlig kan utspekulera,
tyller och genombrutna tyger i orange
och blått och grönt och allt det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
