Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Då liljorna blomma. Av Anna Lenah Elgström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Merkurius gick han över det sollysta
torget och ju närmare han kom
Mar-silio Ficinos hus ju mera påskyndade
han sin gång, som en vilken äntligen är
nära sitt mål.
Hur det kom sig förstod messer
Marsilio icke, men i ett nu stod han där
vid fönstret, fullt övertygad om att det
var han själv som var detta mål,
förutbestämt sedan mycket länge av
stjärnornas gång för denna hemlighetsfulla
yngling. Skyndsamt gick han tillbaka
till arbetsbordet och hade knappt hunnit
sätta sig ner framför sitt
Platomanu-skript innan de flygande, snabba stegen
hördes i trappan och den främmande
stod i dörren, lyftande purpurbaretten
från sitt ljusa hår med ett stort och
öppet leende, likt en väns mot en annan.
Och som en förtrolig vän hälsade
messer Marsilio den unge mannen,
sedan denne sagt sitt frejdade namn.
— Sannerligen, utropade han, var
det icke ett tecken till planeternas gunst
att han, i samma stund han lagt sista
handen vid översättningen av den
gudomlige grekens verk, fick taga mot
hans store, unge efterföljare, de gamlas
återuppväckare, messer Pico della
Mirandola. I sanning, det varslade, allt
varslade om goda ting, om ödesbestämd
framgång för den stora sak de bägge
företrädde. Ja, visserligen var det
stjärnorna som sänt honom, gamle man,
löftet om seger för hans strävan i denna
ädla ynglings gestalt, vilken redan var
hans like och skulle nå längre än han.
Liksom den vise Centauren såg på
sin lärjunge Herakles, som den gamle
Zackarias skådade på den unge
ängla-sände Tobias, med lika stort välbehag
lät den ädle Marsilio, under det han i
sådana höviska ordalag tilltalade sin
gäst, sina vänliga, halvblinda ögon vila
på honom, riktigt förfriskande sig med
hans åsyn — hans höga, smärta gestalt
och vackra, ljusa ansikte med dess
öppna, rena drag och bågade, allvarligt
leende mun, dess röd- och vitklara hy
och blixtrande vita tänder — allt det
glimmande blonda, friska, fria och
segrande, som samlat strålade fram i
hans stora, lugna, unga ögon. Leende
slog han sig ner vid Platobysten, under
vilken Marsilio med from ömhet, likt
en munk som ärar sitt skyddshelgon,
alltid höll en lampa brinnande. De
bägge lärda kommo genast i samtal om
denna sin lärofader och talade snart
öppet och fritt — icke som främlingar
utan som gamla kamrater — om det
verk varåt bägge ägnade sitt liv — det
gamlas hopsmältning med det nya —
vilket ju dock var allra äldst — den
Antika Anden, som så länge varit död
i Italien men nu stod inför sin
återupp-ståndelse, sin triumf — kyrkans
försoning med de grekiska och latinska
filosofer, vilka på ett dunkelt och
underbart sätt varit dess profeter och
förelöpare. Eller hade icke Homer, sade
de varandra, den blinde skalden varit
en ädel martyr! Hade icke Aristoteles
varslat Kristus? Och deras egen
landsman, den ädle Dante, hade ju i det verk
han skrivit — ett stort verk, fast
olyckligtvis på folkspråket, icke på latin —
med rätta satt Vergilius i den renande
elden i stället för i den eviga I Till sist,
vilken människa mera gudabenådad än
deras gemensamma lärare, den
gudomlige Plato, hade väl någonsin trampat
jordens rund? Eller fanns väl i hela
helgonkalendern ett renare helgon än
Plotinus, den andre Plato, vilkens
mystiska syner och profetior
sannerligen tycktes ingivna av Treenigheten
själv! Åt en översättning av denna
underbare mans arbeten var det messer
Marsilio tänkte ägna återstoden av sitt
liv. De bägge männen hade icke talats
vid länge förrän den gamle anförtrodde
sin unge medbroder denna sin
hemlighet — fortfarande fången av den känsla
av ödesbunden förtrollning, av
befallning från stjärnorna, som fyllt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
