Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN FRÅN LIÉGB.
EN KRIGSROMAN AV C. 33.
XI.
Fortsättningen på herr Kessels jakt.
— Den sårade! ropade herr Kessel.
Fort! Var har ni honom?
Mannen med kalotten betraktade
honom tvekande.
— Ni är polisen — polisen från
Liége? sade han. Ni kommer sent för
att se en sårad . . .
— Jag är chef för krigsministeriets
fjärde avdelning, ropade herr Kessel
och kastade upp dörren. Inga
dröjsmål, mon vieux. Det är inte någon
vanlig sårad ni har under ert tak.
Den gamle mannen tycktes
fortfarande tveka, då han fick syn på
lantgendarmen från Barchon, som
vinkade lugnande åt honom. Han steg
åt sidan, och monsieur Kessel rusade
in, följd av sitt sällskap.
— Visa vägen! sade han kort.
Den gamle mannen i kalotten
öppnade dörren till ett innerrum, tydligen
en dagligstuga, och förde sina sentima
besökande därigenom bort till en ny
dörr. Då de kommit fram till denna,
stannade han och lade varnande fingret
på munnen.
— Sch! sade han. Här ligger han.
Läkaren sade att han inte fick störas.
Men eftersom ni är polisen . . .
Monsieur Kessel gjorde en kort gest
till de andra att draga sig tillbaka och
öppnade dörren med mera varsamhet
än man kunnat vänta sig av honom i
hans sinnesstämning för tillfället.
Genom dörren som han lät stå på glänt
skymtade Gaston en tältsäng där en
(Forts. fr. föreg. haft.)
man låg på rygg med huvudet delvis
omvirat av bandager. Hans kläder voro
kastade över en stol. Vid sidan av
huvudgärden satt en ung kvinna och
vakade i det svaga ljuset av en
nattlampa.
Monsieur Kessel fixerade mannen i
tältsängen några sekunder med
huvudet tätt vid hans. Han viskade något
till den unga kvinnan, som stumt
skakade på huvudet. Därpå grep han
stolen med klädespersedlarna och kom på
tå ut i förrummet med den.
— Har ni undersökt de här? sade
han till lantgendarmen.
— Ja, monsieur. Det fanns
ingenting.
— Ingenting! Vad menar ni? En
chaufför — han måste väl ha sitt
diplom?
.— Monsieur, det fanns ingenting!
Monsieur Kessel stirrade på honom.
— Och mannen själv? Ni vet inte
vem han är?
— Nej, monsieur. Ingen av oss
känner honom. Inte heller läkaren
eller någon här i huset.
Monsieur Kessel knep hop munnen
och började en tyst, hastig
undersökning av den sårade chaufförens plagg.
De voro inte många och hans
undersökning blev inte heller långvarig.
Efter tre eller fyra minuter kastade
han det sista av dem tillbaka på
stolen och vände sig åter till den gamle
mannen i kalotten.
— Bilen, sade han stelt. Visa
vägen.
Den gamle, som nu tycktes på det
klara med vad han skulle tro om sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
