Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattliga besökande, nickade utan att
säga något och förde vägen tillbaka ut
genom förstugan och tvärs över gården
till ett vagnsskjul med murade väggar
men utan dörr. Lantgendarmen hade
tyst tagit en lykta från en krok
därinne och sörjde nu för upplysningen.
Den sönderkörda vagnen — främre
axeln, ena hjulet och en stor del av
chassiset voro krossade — stod vid
ingången till skjulet, nätt och jämnt
skyddad för nattfuktigheten.
Under ett tiotal minuter undersökte
herr Kessel den hastigt i alla vrår och
skrymslen, börjande med
nummerplåten baktill, som bar namnet B 79, halvt
överhöljt av damm och smuts; Gaston
kastade ned de resultat han kom till på
ett papper. Därpå rätade herr Kessel
sig upp med föga ljusare min än förut.
— Fransk maskin, som ni trodde,
Gaston, mumlade han. Peugeot, två år
gammal. Kontrollnummer B 79,
stulet eller förfalskat, hur omöjligt det
låter. Fyrtio hästkrafter — nog för att
ge dem övertaget över mina bilar . . .
Och ingenting i lådorna eller
annanstans . . .
— Får jag lov att se efter,
monsieur? En blind höna —
— I den här affären äro vi lika
blinda allesammans. Skriva till
fabriken — herre Gud, herre Gud . . .
Innan vårt brev är i Paris ha vi dem
här... Ja, var så god, Gaston. Leta
här! Kan ni finna något!. . .
Den unge tjänstemannen stoppade
hastigt sina papper i fickan och började
huvudstupa lutad in i bilen en
upprepning av sin förmans undersökning.
Lantgendarmen flyttade lyktan hit och
dit efter hans tillrop, under det
monsieur Kessel orörlig stirrade framför
sig. Plötsligt spratt han till vid ett rop
från Gaston.
— Monsieur, sade han med kvävd
röst. Något fann jag i alla. fall. . .
Se här!
Monsieur Kessels hand flög ut efter
det lilla föremål Gaston räckte honom.
— En biljett, mumlade han.
Itu-riven. Var fann ni den, Gaston?
— Inkilad under mattan, monsieur.
Men se närmare på den!
— Liége till Ai — Aix la
Chapelle om vi fylla ut. Andra klass.
Var biljetten avriven så här, Gaston?
— Ja, monsieur. Det finns inga spår
av andra hälften. Men datum,
monsieur ! Se .då vad det är för datum.
Monsieur Kessel efterkom hastigt
hans uppmaning och lät därpå handen
som höll den lilla pappbiten falla slappt
ned längs sidan.
— Den 30 juli 1914 klockan 22 till
24 . . . Den 30 juli — samma natt
som. . .
— Ja, monsieur! Samma natt som
van Becker mördades i en
andraklass-kupé på nattexpressen till Tyskland!
Monsieur Kessel stirrade framför sig
utan att säga ett ord under en god
minut. Därpå ryckte han på axlarna.
— En slump — vem säger oss att
det inte är en slump, Gaston? Tio till
tolv på kvällen — det går fler tåg till
Aachen än expressen.
— Utan tvivel, monsieur — men
om ni kombinerar denna slump med
den falska bilen n:r B 79, där
biljetten fanns, blir inte slumpen mer än
egendomlig då?
Monsieur Kessel nickade.
— Nåväl, Gaston, och hur mycket
längre ha vi kommit för det?
Den unge tjänstemannen, som
framfört sina sista repliker med en viss iver,
sjönk samman utan att svara. Efter ett
ögonblick återtog han sin avbrutna
undersökning. Tio minuter gingo förbi,
därpå rätade han tyst upp sig och
torkade sig i pannan.
— För resten ingenting, monsieur.
Hans chef såg tyst ut över det
sovande landskapet med den lilla
biljetten som Gaston funnit i handen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
