Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och är det fabriken som ligger
därinne?
— Mon Dieu nej! Fabriken ligger
strax vid Herve.
— Hm — vad är det där då? Mig
tycks det nu likna en fabrik, om det
liknar någonting alls. I alla fall skall
väl garaget ligga här någonstans, och
Utan att avsluta sin mening började
han klättra över muren framför sig,
som nu var något högre än den varit
förut. Gaston och de båda
Iiégepoli-serna gjorde sig i ordning att följa
hans exempel, då det kom ett kvävt
rop från herr Kessel.
— Glasskärvor, Gaston! Och
pigg-tråd av den mest infernaliska sort. Jag
borde ha kunnat förutse det. Akta er!
Han hoppade ned på andra sidan
med en mumlad svordom och började
torka sina händer med näsduken.
Gaston begagnade sig av ett par
räm-nor i stenmuren till stöd vid klättringen
och kom över utan olyckshändelse; ett
par fnysningar från Goriau och Lecoq
antydde att de ej voro lika lyckliga.
Herr Kessel stoppade näsduken i
fickan och började gå mot räckan av
låga byggnader rakt förut.
Den befanns sträcka sig i en stor
fyrkant nedåt mot höger — söderut —
och rakt fram — österut. Väggarna
voro omkring tre meter höga och
byggda av grått tegel. Herr Kessel
följde några sekunder längs den vägg
som gick i östlig riktning. Plötsligt
hejdade han sig och kom tillbaka till
Gaston och de andra som blivit stående
vid hörnet.
— Jag tror vi ha garaget här borta,
viskade han. Åtminstone luktar det
bensin inifrån. Stanna där ni äro,
allesammans. Det är dumt om vi bli fler
än nödvändigt.
Han försvann åter längs husväggen,
efter ett tjugutal steg blev han stående
och fingrade på någonting i väggen —
tydligen ett lås. Synbarligen var det
inte riglat, ty efter ett par ögonblick
sköt herr Kessel sakta upp dörren
på glänt och försvann ur synhåll för
de andra. Det dröjde en stund; därpå
kom han åter ut och sköt till dörren
som han öppnat. Efter en lång blick
på den grå byggnaden och ett tiotal
steg längs fasaden återvände han på
nytt till sitt sällskap.
— Endast plats för två bilar i
garaget, mumlade han. Bägge platserna
upptagna; BT 12 och BT 115. Vad
är BT, Gaston?
Gaston skakade på huvudet. Lecoq
lyfte hastigt på mössan.
— BT är Batticedistriktets
kontrollbokstav, monsieur.
Herr Kessel nickade tyst.
— Och allt är således i ordning i
garaget... #
— Vad tänker ni göra, monsieur?
Gaston såg modlöst upp på sin chef.
— Vad skall jag göra, Gaston?
Direkt kan jag ingenting göra, och
indirekt — —- Jag hade hoppats att
ödet skulle hjälpa mig en smula,
men — — Och i alla fall är det
en aning, en vansinnig idé, om ni vill,
som säger mig att allt inte är rätt
beställt med monsieur Marty––––
Herr Kessel tystnade och stirrade
ett ögonblick framför sig. Därpå såg
han upp på den långa grå husfasaden
framför sig och tycktes fatta ett
beslut.
— Den här fabriken som inte är
någon fabrik mystifierar mig, sade han
med sammanbitna tänder. Den skall
jag i varje fall se närmare på. Låt
vara att det kanske är en
lagerbyggnad, men––––Följ med! Jag vill se
hur långt den går åt det här hållet.
Han satte sig åter i marsch, denna
gång längs högra fasaden, den som
bar söderut. Den tycktes vara väl
fyrtio eller femtio meter; och för varje
steg de togo längs den, växte Gastons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
