Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga dem där i vanliga fall, säg mig,
Gaston!
— Men, monsieur, ni vet ju att
monsieur Marty är en av de mest. . .
Herr Kessel avklippte sin unge
underlydande tvärt.
— En av de mest suspekta
människor jag sett! ropade han. Gud vet
var för. jag inte arresterade honom utan
vidare nyss. En blunder mer eller
mindre — i morgon skola vi ändå dö,
Gaston. Och nog nu.
Han skyndade upp till porten, dit
järnvägsskenorna ledde, följd av de två
polismännen. Gaston stod orörlig kvar
under några sekunder och såg dem
syssla vid dörren. Herr Kessel drog
fram något instrument ur sina fickor,
och han hörde lätta knäppningar från
låset. Han såg de andra skjuta
någonting mellan dörrhalvorna och bända,
och plötsligt såg han dessa långsamt
skilja sig åt, och hörde sitt namn ropas.
— Håll vakt, Gaston, om ni inte
vill se på lagret härinne!
Med en axelryckning gick han efter
dem. När allt kom omkring var det
väl inte sannolikt att spåren av deras
förbrytelse skulle leda tillbaka till
herr Kessel och honom — och som
herr Kessel sagt, en blunder mer eller
mindre . . .
De andra voro redan inne genom
porten, då han kom dit. Goriau, den
äldre av liégepoliserna, hade fått fram
en elektrisk ficklampa och hade tänt
den. Gaston såg herr Kessels och
hans två följeslagares figurer skymta
i en osäker ljuskrets inne i en hall
som var högre än han trodde. Han
tog ut stegen och nådde fatt dem.
Järnvägsspåren ledde i en cirkel upp
till en slags avlastningsplattform. Herr
Kessel stöd vid sidan av den.
— Nåväl, monsieur? sade Gaston.
— En avlastningsbrygga, som ni
ser, Gaston. Nu skola vi bara ta reda
på vad det är för gods man har avlastat
där.
Goriau, som vid hans sida lyfte
den ljusbringande elektriska
ficklampan, vände den åter framåt mot
hallens inre. Gaston spratt till.
— En ny wägg, monsieur! ropade
han. Era varor äro väl inhysta.
Herr Kessel, som stirrade åt samma
håll som Gaston, lät höra en svordom.
Tre eller fyra steg framför dem
spärrade en ny mur vägen. Därpå
visslade han häftigt.
— Det finns i varje fall en dörr,
Gaston. Vi få hoppas att vi kunna
finna ett sesam till den liksom till den
förra. Vi skola det — den här
lagerbyggnaden intresserar mig mer och
mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
