Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Excellensens kvarglömda papper. Av Thomas Thorn. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer i verkliga livet, aldrig i
böcker — författarna vågar inte skildra
den av fruktan att beskyllas för lögn.
Jag vågar i alla fall risken!
Vi satt en kväll — det var kvällen
efter amanuensens supé — på en av
Stockholms mest kända restauranger.
Där var som vanligt fullt av folk, rök,
musik och röster som försökte
överrösta musiken.
Vi hade haft ett längre samtal över
våra kaffekoppar, då Erik Damm sade:
— Har du märkt vad stockholmarna
är högröstade — jag menar i dagliga
livet! Det vore ett lustigt ämne för
en vetenskaplig undersökning, om inte
detta är en krogvana. Fast — med
en talande blick ut över den fyllda
lokalen — det är föga troligt att ett
så hemkärt folk skulle ha krogvanor!
Har du hört vad de båda herrarna i
soffan bakom vår- rygg har talat om?
— Nej, jag har haft arbete nog
med att höra vad vi själva har talat om.
— Så! — Vi stackars medicinare
får lära oss att vi har två öron. Med
det ena skall vi kunna lyssna till ett
hjärtas diskreta viskningar och med det
andra ta emot en professors skällsord.
Sådant utvecklar ju! — Jag har under
den sista halvtimmen fått en historia
till livs, som kanske inte är utan
intresse. Jag skall samla ihop de fakta
jag snappat upp; det vore roligt om det
kunde bli något av det.
Den ene av de båda herrarna, han
med den bullrande stämman som tycks
ha fått några halvor i sig, heter
Ber-vall, möjligen stavat Behrwall, och
har något slags affärer, tituleras
följaktligen direktör. Han är gift och har
barn, av vilka Olov har påssjukan.
Han är högerman, av fruktan för
förbudet, men i övrigt ger han
politiken tusan.
Han har en syster, eller möjligen
en ogift faster, som heter Ella och
är chef-kassörska på en av stadens
allra största restauranger. Hr Behrwall
frekventerar på grund härav aldrig
denna lokal, utom på morgnarna.
I dag på morgonen, d. v. s. kl. 1
vid affärslunchen, hade fröken Ella
något att visa honom. Hon tycks på
något mystiskt sätt ha fått tag i något
mystiskt papper, och ville av hr
Behrwall få veta dess eventuella värde.
Hr Behrwalls omdöme om papperet är:
att det rörde något slags politik, att
det var skarpt som tusan och skandalöst
som fan, att det intresserade den sist
avgångne excellensen och någon
bond-jäkel till riksdagsman, och att han för
övrigt inte begrep ett jota av det, men
nog kunde det göras pengar på det,
fast inte i någon bank. För övrigt
vill hr Behrwall tala om något roligare
och ha in en halva till.
Detta detaljerade omdöme om det
mystiska papperet har plockats ur hr
Behrwall genom ganska slugt lagda
frågor, interfolierade med skalningar,
av den andre gentlemannen i soffan.
Han tycks vara tidningsman i blygsam
ställning och är ogift. Han har inte
fått i sig så mycket punsch som hr
Behrwall och var icke mer än
plikt-skyldigast intresserad av fröken Ella,
förrän det där om papperet kom fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
