Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Excellensens kvarglömda papper. Av Thomas Thorn. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallå, är det hos direktör Behrwall.
Förlåt vi stör så sent; det är från
sekreteraren i M. F. K. T. Är det möjligt
att få veta fröken Ella . Behrwalls
adress. — — Tack, tack, det var
mycket vänligt. Är det kanske fru
Behrwall jag har äran tala med?–––-
Fröken Behrwall är förstås mest hela
dagen i tjänstgöring.––––Jaha, och
vilket telefonnummer träffar man
henne bäst på?––––3732 — —
Tack; förlåt att vi störde, tack, tack!
Erik Damm ringde omedelbart upp
3732 och fick till svar det enda ordet:
Imperial! — Den gentleman han
frågade efter fanns där inte; hans namn
var nämligen med. kand. Erik Damm.
— Han tog därefter en bil till
Imperial.
En grånad rockvaktmästare tog emot
hans ulster med den aktningsfulla
hållning som endast visas de herrar som
då och då förväxlat guldtior med
tioöringar — i nyktert tillstånd! Damm
meddelade den aktningsfulle att han
föregående kväll någonstädes
kvarglömt ett skrivstift av guld, troligen
här på Imperial, och undrade var han
kunde efterhöra det. Vaktmästaren
erbjöd sig genast skicka ett bud upp till
chef-kassörskan, dit allt hittegods
inlämnades; men Damm avböjde
vänligt, hörde sig för efter vägen och
gick uppför trappan. Han fann snart
fröken Elias kontor och steg in. Där
fann han fröken Ella och — Henrik
Ek! Henrik Ek med överrocken på
och högra handsken endast till hälften
avdragen, och med en — städat
uttryckt — arg blick mot den inträdande.
Hans blick mötte Erik Damms; en
hundradels sekund skuro de varandra
som blanka vapen; därefter uttryckte
de endast ett förbindligt igenkännande.
För att kunna ge en föreställning
om den verkan, som detta möte hade
på Damm, måste jag med några ord
presentera Henrik Ek, bemärkt
medarbetare i en av huvudstadens största
tidningar. Hans yttre antydde
ingenting annat än en soignerad och
tämligen välmående banktjänsteman på
trettio år. Endast den ljusbfå blicken
bakom pinceneen kunde då och då
blixtra till med en kylig glans, som
genomborrade den betraktades
ryggrad likt en blankslipad stålklinga. —
Hans bana var ganska egendomlig:
han hade lämnat en uppmärksammad
vetenskaplig verksamhet och en
nyss-förvärvad docentur för att slå sig på
journalistiken. Han hade gjort en
mycket lovande debut som skönlitterär
författare i den högre romangenren —
och med ens slagit om till
kriminalnovellen. — Journalistiken var hans
lidelse; han fullföljde den med en
vetenskapsmans allvar, en konstnärs
glädje och en sportsmans energi. Detta
senare förklarar hans älsklingsgenre:
den högre — aldrig den billiga! —
sensationsjournalistiken.
Erik Damms ögonblickliga ^anke,
när han fick se Ek, var:
— Han är här för excellensens
papper! Gudskelov att han ännu inte
hunnit — — —
Och Eks tanke när han upptäckte
vem den nye besökaren var, torde
kunna uttryckas med precis samma
ord. Ty de kände varandra!
Båda var emellertid vana vid
ovanliga situationer. De hälsade på
varandra, och Damm presenterade sig för
fröken Ella; hon var en kvinna på
trettio år som mer än väl kunde tagas
för att gömma på en historia. — Det
blev ett ögonblicks tystnad och båda
de besökande kände sig i den
obehagliga ställningen av skådespelare inför
varandra. Damm skulle just rycka
fram med sitt guldstift, då en klaff i
telefonväxeln föll ned med ett
irriterande ljud. Fröken Ella grep luren,
hennes småleende försvann och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
