Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Excellensens kvarglömda papper. Av Thomas Thorn. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ut steg en elegant ung man, som
i första ögonblicket syntes kokande
otålig över hindret. Men i nästa stund
räckte han ut handen och hälsade:
— Nej, se Ek! Och på hemväg!
Jag har då den smärtan gratulera, men
slipper åka vidare, inte sant? Har din
bil gått sönder? Käre vän, jag vänder
ju nu, åk med!
Henrik Ek tog avsked av sin
chaufför och steg upp i Damms bil. De
åkte mot staden. Hundra meter efter
dem följde den söndriga bilen — med
samma goda fart.
Damms öppenhjärtighet framkallade
med nödvändighet Eks. Denne erkände
gärna att han lyckats på
Djurgårdsbrunn. Han var sportsman i sitt yrke,
och, han ägde en smula av
sportsmannens naiva glädje över framgången.
Dessutom var han en smula svag för
Damms erkännande. Stämningen i
bilen var den bästa.
Damm förde snart samtalet över
på en annan affär, som han visste Ek
hade i gång, den sedermera genom
tidningarna allmänbekanta Rosenörnska
historien. Damm kände redan vid denna
tidpunkt till en del av handlingarna i
denna delikata affär. En vidlyftig dam
med dunkelt föregående som talade
dansksvenska och kallade sig fru
Rosenörn hade plötsligt dykt upp i
Stockholm. Hon lade an på att vara flott
och att lära känna folk, mest officerare,
och mest deras svaga punkter, såsom
växlar, kvinnor etc. Hon blev snart
bemärkt, både av den värld som roar
sig och den som ser till att ingen roar
sig för mycket. Henrik Ek fick korn
på henne, han var skarpare än andra
och vädrade något mer än den galanta
damen. Han misstänkte spionen, ty
tiderna var sådana. Han trodde sig
ha funnit ett problem som passade
honom — och hans tidning, och han
riskerade allt för att få se dess botten.
Han spelade fru Rosenörns tillbedjare,
hon hade många, och när det icke
hjälpte spelade han hennes
med-brottsling. Han gick så långt att han
under oktobers ruskigaste dagar
inackorderade sig på samma pensionat
som hon, i en övergiven badort, men
nära en kustposition.
Så mycket visste Erik Damm, genom
skvaller och genom slutledningar. Nu
i bilen förde han ämnet på tal för att
få veta mera; han visste att Ek var
gripen av det farligaste och mest
lösmynta av alla rus, segerruset. Han
fick veta mera! Henrik Ek hade ute
på pensionatet spelat sin roll som
med-brottsling så väl, att fru Rosenörn
antagit honom i denna befattning. Så
mycket kunde han säga. Inom ett par
dagar skulle han avslöja henne
offentligt, han hade redan ett dokument i
sin hand och väntade endast på ett
andra. Ja, om det roade Damm, kunde
han få se dokumentet; det var rätt så
lustigt både i fråga om ortografi och
<>>—•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
