- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
373

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Parisermoder i Stockholm. Av Gwen. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppståndelse av idéer som skrinlagts
för så länge sedan att de nu återfått
den kompletta nyhetens hela fräschör.

Vad hattarna beträffar är omslaget
icke så märkbart, hattarna för våren
1915 ha det för alla vårhattar från de
senaste tio åren karaktäristiska draget
att vara små och utpräglat skräddar
-mässiga i smaken. Det har helt enkelt
blivit god ton och tradition på att den
första vårhatten skall vara liten och
stram och stilsäker, så att den precis
som ett smäcklås passar till den
eventuellt nysydda, men i varje fall
alldeles säkert nypressade skräddardräkten,
som hos oss lika väl som annorstädes
blivit obligatorisk.

Och vårhattarna i vår äro så små
som vi svenskor med vår
vanligen ganska breda
ansikts-oval någonsin kunna tåla dem.
Härvidlag tala illustrationerna
ett tydligt språk, jag hänvisar
den ärade. läsarinnan till ett
begrundande av dem. Som
synes är det den snipiga
båtformen som överallt går
igen, så när som i tricornen,
vilken gudilov återkommit i
år. Det är icke omöjligt
att de i Frankrike mycket
populära skotska soldaterna
fått släppa till en eller annan
av sina karaktäristiska
huvudbonader som urtyp till dessa
små chica och löjligt nog icke
oklädsamma hattar, vilka passa
väl ihop med modets mycket
understrukna tendens att
härma 1860 års genre.

Som rimligt kan vara i
dessa allvarliga tider före^

komma inga frivola hattprydnader på
de huvudbonader, som äro avsedda
att bäras till promenad. Vad folk
sätta på sig när de gå till varandra
för att i kamrar och kyskhet tära på
varandras te och sin nästas rykte är
en annan sak, som åtminstone för dagen
icke intresserar oss!

Små, stelt hopbundna blombuketter
eller druvklasar, små militärkorrekta
fjäderfantasier, stiliserade blomsterrankor,
för hand utförda av siden, samt som
enda mera voluminösa prydnader
bandknutar är det enda man ser, och ett i
mitt tycke alldeles lagom och
tillräckligt fält för vars och ens smak att
söka i.

Och ännu så länge ha vi icke
kommit så långt i kultur att det
icke är behj ärtans värt att
modet självt inskränker
möjligheterna till smakvidrigheter!
Betänk bara hur fula saker
man ser de tider s. k. bjäfs
är modernt: då skola allt
som liv och anda haver skaffa
sig »klädda» hattar, oftast med
den påföljd att vårt gatuliv
ser ut som om hönsen hade
fört slagsmål ovanom det,
och överstrött damerna med
slagfältets hela avfall.

Apropå enkelhet:
Sjömanshatten kommer tillbaka! Men

— där är nämligen denna
gång ett mycket stort men

— den kommer tillbaka sådan
den var i sin allra första
upprinnelse på 1860-talet: med
svagt rundad kulle, i oval
form— och med ett
sammetsband om kullen, knutet bak

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free