- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
431

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den svarta sjukan. Av Nils Selander. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nervös och orolig och fick de mest
desperata infall. Han uppmanade
gästen att behålla hatten på och
samtidigt ville han förevisa våningen. Och
gång på gång försökte han få honom
för sig själv i ett litet kabinett innanför
vardagsrummet, men hindrades
oupphörligt därifrån av frun, som under
allehanda frågor och inkast ville
behålla dem kvar ute hos sig. Dal gav
henne mördande blickar, vilka hon
dock utan vidare avspisade med ett:
— Asch du! och när hon började följa
dem hack i häl, fanns ingen annan
utväg för dem, än att slå sig ned just där
de befunno sig. Det blev i
vardagsrummet, som tillika var matsal.

— Vilken skada, sade Dal, som ville
bevara skenet och visa sig artig. Vilken
skada, jag har inga cigarrer. Jag röker
ju inte.

Ett egendomligt leende drog över fru
Dals anletsdrag, och hon betraktade

mannen från sidan med nålsmala,
prövande ögon. Nu sågo de inte längre
tvekande ut. En tredjes eller annans
än mannens närvaro syntes ge henne
en säkerhet hon i vardagslag saknade
eller icke fick tillfälle manifestera.

Norman blev mer och mer road av
situationen. Han beslöt utnyttja nöjet
i det längsta. Omständigheterna
gynnade honom på allt sätt. Middagstiden
var inne och steken doftade från köket.
En tjänstflicka kom in och såg frågande
på matmodern. Dal reste sig, som för
att besvärja en olycka, men till hans
förskräckelse bestämde frun — att
Norman i dag naturligtvis åt med dem.

Det blev en middag — och när
gästen äntligen gick, var värden vit i
ansiktet av tacksamhet.

Dock detta var bara början —.

Dals vart för Norman vad ett nytt
nöje kan bliva för en ensam, stackars
ungkarl, en sensation, som förblev ny

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free