Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsat armarna över bröstet och stod
försänkt i beskådande av föremålet
framför sig. Äntligen vände Gaston
blicken från honom och flög samman.
I det osäkra ljuset från den
elektriska ficklampan såg han två
gigantiska hjul och mellan dem en kort, bred
metallkropp riktad snett uppåt — ett
väldigt stålrör, som glimmade matt för
strålarna från lampan; bakom och under
det en väldig lavett... En kanon!
Men en kanon av en typ som hans
ögon till och med i denna belysning
kunde försäkra honom att han aldrig
sett maken till. Loppet var åtminstone
tre fjärdedels meter i genomskärning
från den ena ytterkanten till den andra.
Han lyfte nästan med svårighet ögonen
från vidundret, herr Kessel gav en vink
åt Goriau, och denne tog ett steg åt
sidan och lät ljuset från sin lampa falla
rakt in i hallen. Gaston flög till med
ett hest rop — ett svagt eko av det
som kommit från hans chef några
minuter förut.
— Två till! Gode Gud! Monsieur
Kessel!.. .
— Vad tror ni det här är, säg,
Gaston?! Vad tycker ni om varorna
som de föra på lager här — och för
vem tror ni de äro bestämda?
— Gode Gud! Gode Gud!
Gaston flyttade ögonen fram och
tillbaka från den ena av dödsmaskinerna
till den andra. Han kände sig som i
en mardröm. Herr Kessels röst kom
ånyo.
— Vill ni se på golvet, Gaston?
Cement, och tjock i proportion till de
här pjäserna kan jag försäkra er. Har
ni någonsin hört talas om den här
kalibern förr? Fyra decimeter i
mynningen så visst som en. Vad tror ni en
projektil från dem väger? Jag är inte
fackman, men jag tror vår vän
Gra-veghem lugnt skulle säga oss- niohiindra
kilo. En projektil på nästan ett ton,
Gaston! . . . Det vore välkommen hjälp
mot tvillingarna därborta och deras
syskon, eller vad?
Gaston såg på honom utan att för
ögonblicket förstå. Herr Kessel, drog
häftigt fram teckningen som han kastat
ned på sitt papper halvannan timme
förut och stack den under ansiktet på
honom.
— Har ni glömt vad jag sade nyss?
Gud vet vad jag tänkte just då, eller
varför jag någonsin tänkte på det —
men om det här är Liége i mitten,
Gaston, vad är det då för två punkter
här ute i periferien?
Gaston såg på de hastigt nedkastade
linjerna:
Han genomlöptes av en ny rysning
och mumlade:
— Fort Éveque och fort Fléron . . .
Och hur stor skottvidd tror ni en sådan
här pjäs har, monsieur?
— Vad vet jag? Tio, elva tusen
meter. Fråga van Graveghem — om
vi få tid! D’Embourg, Chaudefontaine,
Fléron och Éveque — ja, de här små
pistolerna räcka nog både till Boncelles
och Barchon, vad det beträffar. Och
nu, om de ha papperen, som Becker —
den eländige — den förbannade ~––-
Om de också ha dem, Gaston!
— Men, monsieur! Vi äro då inte
alldeles hjälplösa. Vi ha ju funnit deras
hemlighet här, och den kunna vi väl
åtminstone förhindra att de få
användning för.
Herr Kessel nickade.
— Och vem säger att det inte finns
filialer av monsieur Martys fabrik?
Ack, Gaston, Gaston! Är detta den
sorts varor han tillverkar på sin fabrik
i Hervé? Eller har detta kunnat pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
