- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
441

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Sakta nu, så att ingen blir störd!
viskade han»

Det bar vidare över en våt
gräsmatta, förbi ett rhododendronsnår och
runt hörnet till villan. Herr Kessel,
som gick först, med steg som en
vesslas, vände sig häftigt om och lade
fingret på munnen.

— En bil, mumlade han. Stilla!
Gaston smög sig upp till honom och

stirrade under hans lyfta arm ut på
den öppna gruslagda platsen framför
villan. En bil stod just framför dess
trappuppgång med släckta lyktor. Den
var tom; det syntes varken chaufför
eller passagerare, och ingenting hördes
runt omkring. Han lutade sig fram och
såg upp mot villans fasad. Det lyste
i samma fönster som förut på aftonen,
i rummet där monsieur Marty suttit vid
deras ankomst, och där hans telefon
befunnits vara placerad. Fönstret, som
låg i jämnhöjd med husets veranda och
knappt en fot från dennas barriär, var
öppnat på glänt.

Ännu medan Gaston stirrade upp dit,
gjorde herr Kessel en ny varnande gest
och tog några hastiga steg framåt mot
trappuppgången till verandan. Med en
vink åt de båda liégepoliserna följde
Gaston honom halvt automatiskt.
Plötsligt spratt Gaston till, och just som
herr Kessel var i begrepp att smyga
uppför verandatrappan, hejdade han
honom med ett ryck i rockärmen.

— Monsieur! Se där!

Herr Kessel vred lätt på huvudet.

— Vad är det?

— Se, monsieur, numret!

Hans chef gjorde en tvär
helomvänd-ning med huvudet och följde riktningen
av hans pekfinger. Bilen, som stod
på grusplanen framför villan, var grå
och otydligt skönjbar i nattdunklet. Men
från den punkt där Gaston och herr
Kessel stodo, var dess nummerplåt
synlig, och herr Kessel hade knappt hunnit

kasta en blick på den förrän ett kvävt
utrop bröt sig väg ur hans hals.

— B 79! Ah!. . . Min vän Marty!!
. . . Hur var det med era
bilnummer? . . . Men––––Men––––Den

andra är ju ramponerad!––––De ha

då en hel liga i automobiler med det
numret!. . . Hur — hur har också
detta kunnat vara möjligt?

Han avbröt sig med en rossling och
vinkade häftigt åt de båda
liégepoliserna.

— Men! Om det hade funnits några
tvivel!.. . Det är bara att taga herr
Marty på bar gärning.

Med ett par steg var han uppe för
trappan och lyfte just handen för att
känna efter om ingångsdörren var låst,
då han plötsligt hejdade sig.

Det kom ljudet av röster genom det
upplysta fönstret de nyss iakttagit, och
med en plötslig impuls tog herr Kessel
ett steg dithän, följd av Gaston. De
voro nätt och jämnt två decimeter från
det öppnade fönstret, vars gardin, halvt
genomskinlig, sakta vajade fram och
tillbaka i nattluften; och detta var de
första ord som nådde dem:

— Ni har alltså haft besök av den
gamla nattmössan Kessel, monsieur
Marty?

Det kom ett skratt, och därpå:

— Ja, för en timme sen! Just när
ni var och hälsade på på hans kontor,
Klotz!

XIII.

Morgonen den 2 augusti klockan halv
två till halv tre.

Herr Kessel flög till som för en örfil
och tog ett steg tillbaka med en
söndermald ed. I samma ögonblick lade
Gastons arm sig på hans axel, och den
unge tjänstemannen viskade hastigt i
hans öra:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free