Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket. Jag blir inte gammal i det här
landet nu.
— Det är fråga om det här landet
självt blir gammalt nu, Klotz! Ni har
väl sett de sista telegrammen? Det
brann ju av i afton klockan halv sju
mot öster, som naturligt var. Tror
ni att solen hinner med turen från
öster till väster en gång till, innan det
går loss i det här väderstrecket?
— Åtminstone hinner den inte med
mycket mer, monsieur Marty. Och hur
är det med er lilla uthusbyggnad här
bakom villan? Allt klart?
— Allt klart. När vi nu bara få alla
papperen . .. Var i all världen kan
Becker ha gjort av det som fattades då
Philippe fann papperen?
— Vi få hoppas att allt finns i det
lilla bagage jag fick med från vår vän
Kessels kontor. Det var en egendomlig
historia med Becker i tåget!
— Fördömt konstig. Den där unge
mannen som ingrep som en deus ex
machina. . . Han kan väl inte ha något
kvar?
— Säkert inte. Philippe vittjade
honom från topp till tå den där natten.
Philippe var en pärla. Synd att han är
ur spelet.
— Hm. Skadar inte för vår privata
räkning vid uppgörelsen. Nu ha vi
trumf på hand, Klotz, om vi ha
papperen. Var lugn för att A 11 betalar en
million så visst som en mark för dem!
Och Becker tänkte sälja dem direkt till
B 79 för femtiotusen!
— Han var en fördömd dåre ... nå,
han fick sin rättvisa belöning!
Det kom ett nytt skratt innanför den
upplysta gardinen.
— Det fick han, Klotz!
Otacksamhet och dumhet tillsammans blir för
mycket för en, hein? Men vi ha
verkligen inte haft det för lätt sedan den
natten. Jag har levt som på nålar tills
jag fick ert brev i eftermiddag med
underrättelsen om vad Philippe plöts-
ligt och oväntat hade uträttat! Brevet
var undersökt av polisen förstås, men
ert lilla knep med frimärket är för fint
för Nattmössan och hans hantlangare!
Vem skulle också falla på idén att leta
efter korrespondens på undersidan av
ett vanligt frimärke!
— Ingen, så länge som
korrespondensen går i form av en liten
fotografisk reproduktion, det tror jag
åtminstone! Haha! Nej, det knepet var ett
par trappsteg för högt för vår vän
Kessel och monsieur Didiers folk! Det
är synd att vårt arbete är slut i det här
landet, monsieur Marty. Det har varit
både lätt och angenämt, för att inte tala
om betalningen.
— Seså Klotz, bliv nu inte
sentimental !
Det blev tyst för ett ögonblick, därpå
återtog den första rösten, liksom halvt
tvekande:
— Hur var egentligen historien med
Becker, monsieur Marty ? Har ni något
mot att förklara det för mig? Ni vet
jag har legat inlåst — sjuk, för den
goda sakens skull — nu så gott som en
månad. Jag har funderat många gånger
på er affär med Becker.
Det blev åter en liten paus; därpå
kom den andra rösten:
— Hm, Klotz! Ni är verkligen . . .
Haha! Men det gör ju detsamma nu
sen vi lyckats!.. . Becker — jag kände
honom sen länge tillbaka; ni vet att
min far var belgier fastän jag alltid sökt
glömma det? Jag lärde känna Becker
när vi bägge två voro pojkar. En dag
kom han att stöta sig med min mor,
och så var bekantskapen slut. Min mor
och hennes fosterland här österut ha nu
alltid varit min svaghet! Jag såg inte
mer till Becker på många herrans år,
men jag hörde att han avancerade på
sitt område. Nu i maj träffade vi
händelsevis samman i Bryssel. Jag ... jag
hade ju ingenting mot att förnya
bekantskapen, sedan han fått den plats han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
