Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det stora verket. Av Per Tore Hansell. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket, som skulle tvinga alla att
erkänna honom.
Åren gingo. Birger Borgh kände,
att ungdomsentusiasmen, hänförelsen
var borta. Han gled alltmer över i de
hyggliga medborgarnas led, antog
borgerliga tänkesätt och överraskade sig
en dag med att sitta med fast plats
som korrekturläsare på ett tryckeri.
Men detta till trots hade han icke
glömt det stora verk, han skulle skapa.
Nej, en gång skulle det komma och
föra hans namn allt landet kring.
I de sena nätterna kunde han vid
sitt skrivbord sitta och se på den vita,
glättade högen papper, som låg där och
väntade att fyllas med tättskrivna rader.
Men nu kände han sin egen oförmåga,
han kunde icke forma sina tankar så
som han ville. Han saknade, vad man
skulle vilja kalla inspiration. Dock
lyste överst titeln på verket med
präntade bokstäver — Livets komedi —
Men det blev inte mer. Åren gingo.
Birger Borgh blev en gammal ungkarl,
som automatisk fullgjorde sina sysslor,
och varje kväll tillbragte han på
Gyllene Ugglan. Och nu satt han där som
vanligt. Men var icke sig lik.
Tankarna jäste inom honom.
Pulsarna bultade, och i blicken glödde en
egendomlig eld. Nerverna vibrerade i
kroppen, och han kunde icke sitta
still. Han måste ut i den fria luften.
Det var, som kvävdes han därinne.
Han knackade för att få betala.
Fröken Annie kom.
— Kandidaten knackade. Skall jag
redan ta in den andra toddyn.
— Nej, Annie. Jag vill betala.
— Men, hur står det till?
Hon stod alldeles häpen; på tio år
hade icke hänt, att kandidaten gått ifrån
sin andra toddy.
— Fröken, jag måste gå nu––––
— Mår inte bra––––––Se här.
Han betalade, fick hatt och rock på
sig och gick ut.
Liksom i en dröm drev han utåt
Haga; allt upplöste sig för honom i
kaos. Han var icke längre sig själv.
De där raderna i tidningen hade väckt
de gamla minnena till liv. Han var
alltså icke alldeles bortglömd, hans
namn levde ännu inom litteraturen.
Å, än var han ung och kunde och
skulle skapa och visa all världen, att
Birger Borgh visst icke var död. Nu
skulle han skapa det stora verket, ty
nu ägde han idéer, och nu måste det
gå. I trettio år hade det legat och grott
inom honom. "Livets komedi" skulle
skrivas, och Birger Borgh bli namnet
för dagen.
Så satt han en timme senare vid
sitt skrivbord och såg på den
vitglät-tade pappershögen, och läste det
skrivna verkets titel.
Och nu vek han upp första bladet
och fattade pennan för att skriva. Men
skrev icke. Han kunde inte. Tankarna
virvlade inom honom liksom i häxdans.
Pennan kunde inte följa tankegången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
