Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik Damms kärlek. Av Thomas Thorn. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bodde Arsenalsgatan 66. Det var
Swerkoff.
— Swerkoff!! Generalen–––-den
sedan utvisade —
— Libyriska sändebudet, ja just
han, som gjorde trust i spionage. Det
förvånar dig alltså inte att annonsen
ännu levde kvar i mitt minne, när jag
i dag fick se den gröna damens
ör-hänge — ;—
— Ja, jag minns: ciselerat guld —
— Och en upp- och nedvänd
liby-risk furstekrona.
— Den gröna damen är alltså . . .
— min älskade, och Swerkoffs
älskarinna! Eller kanske hans fästmö,
eller furstinna, eller tjänarinna, vad
vet jag! Jag vet endast att jag älskar
henne; hejdlöst, vanvettigt, och att hon
har lovat älska mig om jag finner
hennes örhänge. Hör du inte hur mina
pulsar sjunger, jag skall finna det, jag
skall––––och före Henrik Ek, skål!
— Ja, det var sant, Ek, hur har han
blivit bekant med Swerkoffs — väninna.
— Henrik Ek anser som sitt livs
uppgift att känna alla spioner och deras
— väninnor. Swerkoff och han älskade
varandra med en allt uppoffrande
broderskärlek, till dess Ek avslöjade
sin vän under vederbörligt journalistiskt
brak. — Den gröna damen, som jag
älskar, har antagligen inrapporterats till
honom i dag strax efter ankomsten
av hotellportieren; alla portierer i
Stockholm är köpta av Ek, de anmäler
omedelbart alla ankommande gäster
som är för väl klädda eller för illa.
Ek är Stockholms förste polis fast han
är radikal journalist. Jag avundas ibland
Ek; han leker detektiv och kan som
sådan ha medhjälpare, ju fler ju bättre;
jag som stundom leker bov får icke
ha någon annan förtrogen än slumpen.
Alla stora brottslingar — i
verkligheten! — ha blivit fast på sina
medhjälpare eller sin fåfänga. Vilketdera
tror du jag kommer att stupa på ?–––-
När vi efter några timmar lämnade
restaurangen kämpade redan lyktornas
halmgula månar mot snöyrans vita
skymning.
Damm framkastade ett egendomligt
förslag: vi skulle gå på
studentföreningen, där var sammanträde för att
ordna för den årliga karnevalsfesten.
Jag teg i häpnad: Erik Damm som
föreningsmedlem ! — sammanställningen
verkade närmast löjlig. Men nu som
alltid följde jag utan invändning.
På sammanträdet väckte Damms
därvaro sensation bland dem som kände
honom, eller trodde sig känna honom.
Men vi tog en anspråkslös plats längst
bak i salen, och Damm viskade till mig:
— Du gör mig en stor tjänst om
du föreslår mig till medlem i
biografkommittén. Pass på, det är just nu —
Jag föreslog Erik Damm och
studentföreningen såg lika förvånad ut som
jag själv kände mig vara. Men Erik
Damm blev vald med överväldigande
röstsiffra. —
När sammanträdet var slut skulle
kommittéerna sammanträda. Jag hade
icke fått säte i någon av dem och tog
farväl av Damm. Han såg på mig,
och sade leende:
— Till tack för tjänsten skall du
slippa lägga dig fullt så ovetande som
du nu är. Tag det här och läs före
aftonbönen. Men glöm inte att jag
älskar den grönklädda damen, hejdlöst
och vansinnigt. God natt!
Och han stack i min hand ett i fyra
delar, hopvikt vitt läskpappersark. Det
gick några sekunder innan jag mindes:
baren och skrivpappersportföljen.
Och jag skyndade hemåt med
samma bevingade steg som för länge, länge
sedan när efter månaders väntan turen
kommit till mig att få bära hem
skolbibliotekets smutsiga och sönderlästa
Skinnstrumpa, fjärde och sista delen. —
Med tillhjälp av en nackspegel var
läskpapperets bakvända skrift täm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
