Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts. och slut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afton, fastän jag glömde av det då. Ni
behöver alltså inte längre gå omkring i
mannens från Liége rock!
— I den eländiges rock! Tarras
kastade en blick av brännande avsky
på det plagg, han nu vant sig så vid
att han nästan glömt att det inte var
hans eget. Han samlade sig.
— Mina saker stå i tamburen, sade
ni, monsieur?
— Ja, alldeles utanför er dörr.
Tarras nickade utan att säga något
och försvann ut genom dörren till
förrummet. Herr Kessel stod kvar vid
fönstret med armarna korslagda över
bröstet och såg ned på torget utanför
hotellet. Inifrån sin dotters rum hörde
han fortfarande det svaga ljudet av
steg fram och tillbaka över mattan och
prasslet av kläder som vekos samman.
Han slöt ögonen för några sekunder,
och såg så åter ut genom fönstret.
Människohoparna därnere hade vuxit.
Spårvagnstrafiken hade så gott som
upphört, hejdad av folkmassorna/Visste
man något? Eller var det blott skuggan
av framtiden som föll in över nuet? . . .
Och alltså hade allt hans arbete varit
förgäves. . . Han hade blott att avvänta
sin dotters avresa och deras
ankomst ... Och så, döden, hur som
helst. Om inte för deras kulor, så för
––––Blott att hon inte fick reda på
någonting. Hon måste hållas i
oveten-het om att han ljugit, att han vetat
om det överhängande utan att säga
det. Ty vem visste eljest vad hon
gjorde ? .. . Han kände henne
tillräckligt för att rysa för de handlingar
insikten om hans falskspel i dag kunde
leda henne till. Han hade ju stannat
under alla omständigheter för att kämpa
för sitt land, men om inte denne
Beckers förräderi kommit emellan,
hade det åtminstone varit med hopp om
seger. Nu däremot —
Herr Kessel flög till. Det hade
kommit häftiga steg i tamburen utanför och
någon hade ryckt upp låset till
rummet där han stod. Vad nu då? Var
det nya underrättelser? Höllo de inte
ens den frist de själva givit på
morgonen? Han vände sig blixtsnabbt om.
Tarras Grooth stod i dörren med
ögonen uppspärrade av sinnesrörelse
och blek i ansiktet som ett lakan. Han
gjorde synbarliga ansträngningar att
tala men kunde det inte. Herr Kessel
rusade mot honom på tåspetsarna.
Tarras tog sig om halsen och lyckades
äntligen framstamma:
— Monsieur — se här, se det här .. .
skulle det. .. skulle det möjligen .. .
möjligen vara av vikt?
Han sträckte fram två eller tre
tunna pappersark med en arm som
skakade som en gren i vinden. Herr
Kessels hand flög ut efter dem,
blixtsnabbt som en tigertass. Det gick en
sekund, under vilken han slet upp de
sammanvikta papperen och flög genom
deras innehåll med ögonen. Därpå såg
Tarras honom taga med handen åt
strupen för att få luft; hans läppar
öppnades som för ett rop — så fick han
åter makten över sig själv.
— De! Mina papper! De papper
som jag jagat förgäves i fyra dagar!
Mannens från Liége stulna papper!
Hur?.. . Var?. . . Var!.. .
— I rockärmen! Inne i ärmen på
mannens från Liége rock, nedtill vid
handlinningen... Ni minns kanske,
att det fattades en knapp där —
därinne i fodret voro de gömda.
XV.
Och Belgien?
Det låg en bred gräsplan framför
den vita villan; den föll i en mjuk
kurva nedåt en sluttning, vid vars slut
man anade en glimt av havet mellan
bokstammarna; och gräset på planen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
