- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
549

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Min far. Till minne av professor Johan Lindberg. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till minne av professor Johan Lindberg*

Av ELSA LJJVDBETiG-DOVLETTE.

Länge hade jag varit rädd för den
elektriska klockans ringning. Ty det
fanns en väntande oro över hela huset,
och en ängslan för en sorglig
underrättelse, som kunde komma när som
helst och som ej kunde undvikas när
den kom, men som man ej ens vågade
tänka på, bara av rädsla, att blott en
tanke kunde påskynda den liksom
hypnotiserande och dragande med
hemlig kraft.

Telegrambärarna voro även farliga.
Jag kunde se dem från mitt fönster
komma i sina vida peleriner vägen
uppför. Jag kunde se dem söka i den
lilla svarta skinnväskan och fånga upp
ett litet hopviket telegram av den blåa
färg, som de franska telegrammen äga
och som lyser långt ifrån liksom
förkunnande och berättande redan på
förhand om en viktig underrättelse.

Jag kunde se dem jämföra adressen
och husnumret, kunde se dem noga
studera avenyns alla portar. De voro
för mig likt ödet. Skulle de bära till
mig ett sorgebudskap eller skulle jag
ännu undgå — detta hemska, som
ruvade över mig sedan en tid. Dock
än så länge gingo de alltjämt förbi min
dörr och jag var tacksam mot försynen.

Men en afton ljöd den elektriska
ringklockan. — Telegrambäraren var
där. Det omutliga ödet hade klappat
på min dörr.

Det lilla blå telegrammet ligger i
min hand. — Jag håller det länge så.
Ty jag är rädd att öppna det. Slutligen
läser jag. Orden bli otydliga för mina
ögon, men brännande tydliga i min själ.

. . . "Vår käre fader dog i morse" . . .

Jag har en förnimmelse av att allt
omkring mig sjunker undan, blir fjär-

* Född 8 mars 1837, lärare i violin, orkester m. ni. vid Konservatorium i Stockholm
1873—1903. Död 21 dec. 1914.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free