Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Längs Californiaviken. Av C. A. C. Lewenhaupt. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåja, svarade jag, han har nog
feber han med, låt honom komma, en
nattresa är ju snart undangjord.
Bokhållaren krängde sig med möda
och livsfara uppför den slängande
repstegen, kastade sig på golvet samt
somnade omedelbart.
— Nu finns det inte plats för flera,
ropade jag i mörkret ut åt kaptenen.
Så att försök inte! Varpå jag drog upp
stegen för säkerhets skull.
Det blev en mycket lång och orolig
natt.
Carmen krängde fruktansvärt, lasten
försköt sig så att vi fingo slagsida, get-
Aztek-kvinnor i Rosalia.
terna bräkte ynkligt av fruktan, när
vågorna slogo över däcket, de tre
fransmännen blevo snart så sjösjuka som
endast fransmän kunna bliva det, sotet
flög i tjocka moln in genom de öppna
gluggarna, bordet slet av sina
segelgarnståtar samt dansade three-step,
two-step, one-step tills det undan för undan
brutit av sina tre ben, varpå det lade
sig ned för att oavbrutet under smällar
och suckar asa fram och tillbaka mellan
bokhållarens huvud samt den ena
kortväggen.
Under oss hörde vi hur indianerna
bådo eller svuro omväxlande, vinden
tjöt, hettan var nästan outhärdlig.
När dagen omsider bröt in upptäckte
vi med odelad glädje vulkanen "de las
Virgines" höga topp. Vi visste att
Rosalia ej låg alltför långt därifrån samt
njöto i förväg av tanken på att omsider
bliva befriade från fransmännen.
Snart framträdde tydligt ur
morgondimman konturerna av denna bergiga,
ödsliga halvö, som utgör svansen till
Amerikas ryggrad, de klippiga bergen;
en svans som är mer än hundra svenska
mil lång från den vik, där den skiljer
sig från fastlandet, till spetsen som sakta
förlorar sig bland oceanens vågor.
Min hustru klättrade nedför
repstegen för att få litet frisk luft på
däcket, för såvitt detta nu kunde lyckas
mellan indianer och getter. Jag
stannade än ett ögonblick för att fråga våra
medpassagerare hur det stod till.
Illa, mycket illa, förklarade de
enstämmigt. Det finns väl intet fartyg på
hela jorden, som rullar så våldsamt och
oregelbundet som Carmen, och nu äro
vi strax framme i Rosalia, den
tråkigaste platsen i hela Mexiko. Inte ens
skymten av en teater, ett par tre små
usla kaféer, och fruntimmer — ah! les
femmes! — indianskor eller halvblod,
en örfil om man ej lyckas, och kniven
mellan revbenen om man lyckats och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
